LEAVING ON A JETPLANE

Idag är dagen jag för fruktat ska komma, men som jag också sett fram emot. Dagen jag måste lämna allt och alla jag tycker om i USA. Men också dagen som tar mig hem till alla er därhemma som jag bryr mig om. Väskorna är fyllda (!?) även om mitt rum är stökigare än någonsin med saker som måste stoppas ned i någon av de tre väskorna. Men panik känslan över packningen är ingeting emot den jag har för att lämna alla bakom mig. Det är bara för overkligt. Som att jag nu ska lämna en dröm, ett års tillvaro som varit lite på låtsas, för att komma tillbaka till det verkliga livet.

FEELIN' LOST

Om jag är deprimerad när jag kommer hem beror det inte på att jag inte uppskattar att träffa er alla därhemma utan för att jag inte vill lämna allt det jag har just nu.

IPOD+LAUNDRY

När man är såhär nära slutet har man rätt i att få vara lite gnällig. Speciellt efter att man fått se nackdelen av att lära barn att dela med sig av sina leksaker då det tydligen inte görs undantag för au pairens ipod som alla 30 barnfingrar numera kladdar på. Att au pairen är usel på att tvätta är också ett faktum efter att ännu en klänning kommit ur tvätten som en kort topp. Mamma, hjälp mig!!

3 WEEKS

Igår hade jag tre veckor kvar i landet där allt är lite större och lite bättre. Idag har jag en dag mindre kvar. Jag kan inte förstå hur ett år har hunnit passera så fort, samtidigt som jag känner att jag gjort mycket och utnyttjat det till fullo. De sista tre veckorna ska jag bara passa på att njuta och lägga tid på det jag vill och känner för. Därför blir bloggen lidande. Hoppas ni har överseende med det. Snart ses vi igen svennar! Tills dess får ni ha de underbart, för det ska jag se till att ha det!!!


PLUMBER NEEDED

Bara för att jag er ensam hemma, eller rättare sagt med en värdpappa som sover och jobbar natt och en värdmamma på spa, så började taket i köket att läcka medan barnen duschade. Kom ned till ett vattenfyllt golv. Så mitt i allt oroar jag upp en värdmamma lite allt för mycket, stackarn som skulle vila upp sig på spa. I vilket fall är det bara för typiskt.

ANOTHER WKND DOWN, FOUR MORE TO GO

I fredags var vi på Marquee igen, där det som vanligt var fyllt av européer. Vanligtvis brukar det var galet kul och bra musik. I fredags spelades det mest gamla radio plågor och europeisk disko eller något i den stilen. Det tillsammans med trötta ben gjorde att vi tog en tidig taxi hem. Här har vi nu fått för vana att ta en taxi hem och penga ut allt mellan 50 och 100 dollar för det. Hemma i Sverige skulle jag aldrig komma på tanken, vilket mina föräldrar snällt påminde mig om häromdan.
På lördags morgonen gick vi på barnkalas där det serverades dunkin donuts kaffe och baglar och så höll en inhyrd lekledare igång aktiviteter för barnen medan vi andra stod och tittade på och småprata. Jag vet att ni i Sverige tycker att det verkar lite latmässigt och snobbigt, men så skulle jag absolut också göra om jag hade pengarna.
Sedan chillade jag och Tilda i Brooklyn. Närmare bestämt i vårt älskade Williamsburg dit vi inte skulle tacka nej till att flytta till. God Japansk mat och yoghurt glass slank det ned medan vi lyssnade på rappande gatumusikanter och fundrade över snarframtida tatueringar. Dagen efter blev det shopping på Lexington ave innan vi åt sushi och gick på den sämsta biofilmen på länge. Den var så pass kass att jag mitt i filmen började asgarva åt hela situation. Jag hade det att välja på eller att springa ut därifrån och spy. Om det nu make sense.

GREETINGS

Bara för att jag är dålig på att höra av mig till alla er nära och kära där hemma betyder inte det att jag inte tänker på er och saknar er. För det gör jag, oerhört mycket. På tisdagskvällen den 10onde augusti landar jag på svensk mark igen och jag ser fram emot att träffa er alla!
"Just nu sitter jag på flygplatsen och längtar tillbaka till stranden i Miami. Jag, tyska Paola och argentinska Claudia har pressat i solen, badat i massor, ätit gott och varit på Alligatorsafari här i Florida. Vi hälsade också på i paradiset, Bahamas! Vi vilade i hängmattor, åt massa fisk och skaldjur, snorklade och såg fina fiskar, sköldpaddor och sting rockor!? Hoppas du har det bra! Vi ses om 6 veckor! Puss och Kram Anna"

Sedan har jag också försökt ett höra av mig, men inte riktigt lyckats hela vägen fram. Som de vykort jag skrev i Miami men som liksom aldrig blev postade. Och nu är jag hemma om nästan 4 veckor, och då kan jag ju berätta allt face to face istället, cant wait!! Tack för allt stöd under årets gång. Snart ses vi igen!

THE PAST WEEK

På lördagsmorgonen var det dags att åka hem. Efter en kort flygtur hem till Newarks flygplats hämtade snälla Hanna upp oss med bilen. Senare på eftermiddagen blev det midsommarfirande hemma hos henne med bland annat sil, potatissallad och skaldjurs ägghalvor och päroncider. Allt inhandlat på IKEA såklart.
Söndagen var en allmän deppdag för mig, Mathilda och Justina. Vi vandrade omkring i ett alldeles för varmt New York och deppade att ledigheten var över. För att liva upp söndagsstämningen gick vi på bio och såg Grown ups vilket fick oss att skratta lite grand.
Sedan dess har tiden flytit på i hejdundrande fart. Barnen går i camp på dagarna fram till klockan ett. Sedan är de all mine frams till läggdags. Så det gäller att hitta på aktiviteter. Värmeböljan som hägrar just nu gör att vi inte kan vara ute. Upp emot 40 grader och en luftfuktighet som heter duga är inte att leka med. Därför har det hunnits med en hel del shopping också, pinsamt mycket shopping rättare sagt.
Vi tog oss igenom veckan och på fredagskvällen blev det utgång på Marquee. Där är det alltid lika galet och kul! Söndagen den fjärde juli firade Amerika sin nationaldag. Det största spektaklet därifrån var väll Macy's fyrverkerier som pågick konstant i en halvtimme. Detta såg vi ifrån Hoboken tillsammans med en stor folkmassa.

FRIDAY IN MIAMI

Så hade vi kommit fram till fredagen och sista dagen på vår resa. Detta medförde såklart att vi var tvungna att ligga och pressa lite extra i solen. Som man hade kunnat räkna ut på förhand så brände vi oss onödigt nog, förutom på vissa fyrkantiga partier på låren som fortfarande, nästan två veckor senare, är vita. På vågen hem från stranden hann vi fynda i en affär som rensade ut varor för 10 dollar styck. Tur för mig att det inte blev mer än ett plagg därifrån, eftersom att resväskan knappt kunde stängas senare på kvällen.
Eftersom att det mesta vi gjort under resan gång var sådant andra rekommenderat till oss fortsatte vi trenden och lyssnade på våra nyfunna vänner. Detta innebar att vi med buss tog oss till Little Havanna på kvällen för att möta upp alla couch surfers på en salsafestival. Som om vi inte märkte det själva så kommenterade folk medan vi prommenerade till stället och sa att vi hamnat på fel sida av stan. Och mycket riktigt kändes det så hela kvällen och natten. Så efter att ha testat den kanske godaste glassen någonsin, kokosmjölkssorbé eller något liknande, tog vi oss hem för att packa våra överfyllda resväskor.

THURSDAY AT THE BAHAMAS/MIAMI

Kanadensarna som bodde på ön rekommenderade oss att åka och snorkla vid Grand Bahamas west end, Deadman's Reef at paradise cove. Så medan Claudia och jag låg och sov gick Paola och googla upp stället. Inspringades i vårat rumt kommer hon runt nio tiden och säger att deras taxi befinner sig i närheten och kan hämta upp oss om fem minuter och att det är vår enda chans att komma dit. Dessvärre kommer vi på att vi måste hinna checka ut och att det därför är rent av omöjligt. Besviken till tusen ringer Paola tillbaka för att besätta att vi inte kan följa med. Då får hon höra att taxin kan komma tillbaka en timme senare och att den kan släppa av oss vid hamnen strax innan vår avfärd. Och tur var det kan jag säga. Stället var underbart vackert, och snorklingen likaså. Små akvariefiskar som vi matade med bröd, enorma fiskar som vi först trodde var hajar, samt sting rockor och sköldpaddor fick vi se. Vita snäckor större än våra handflator fick vi också plocka med oss som sovenirer. Helt klart ett underbart slut på vår korta tid, 48 timmar, på Bahamas.
Paola vid Deadman's Reef
Båtturen tillbaka till Florida tog ut på tiden. Klockan hade slagit över midnatt innan vi kunde ta oss igenom tullen. Och mycket riktigt fick Claudia problem med att ta sig in. Paola och jag var tvungna att lämna Claudia och hennes väskor i ett rum med de andra brottslingar som försökte ta sig in i landet. Vi befarade att det skulle skicka henne tillbaka till Argentina med tillsist kom hon ut till oss. Trötta och irriterade tog vi en taxi hem till vår lya. Vad fattades då om inte en nyckel? Paola som var bombsäker på att det var mitt fel letade upp ett numer till någon som kunde komma och bryta upp låset innan hon hittade den i sin plånbok. Så det kan gå..

WEDNESDAY AT THE BAHAMAS

Äntligen sov vi på ett ställe där det fanns gardiner som mörknade rummet. Därför tog Claudia och jag sovmorgon innan vi gick iväg och åt frukostbuffé på en uteservering vid stranden. Paola som tydligen är fotogalen ägnade istället hela morgonen åt att fota på stranden. Strax innan lunch hoppade vi på en båt som tog oss ut till ett korallrev där vi snorklade i någon timme. Snorkligen var roligt och visst fanns det lite finare fiskar, men det var kanske inte det häftigaste någonsin. Claudia som aldrig snorklat tidigare blev dock riktigt biten, och likaså Paola.
Eftermiddagen spenderades sedan på stranden med sol och bad. Där fick vi även höra om en Fishfry som skulle äga rum i byn intill senare på kvällen. De lokala bahamerna skulle tydligen sälja mat och dryck på stranden och alla skulle dit! Så vi bestämde mötesplats med de andra gästerna på hotellet till klockan åtta på kvällen för att dela en busstaxi dit. Innan dess han vi ta en massa kort bland hotellets faciliteter, det var ju trots allt vår sista kväll på Bahamas.
I denna stund kände vi att vi aldrig ville lämna ön
Väl framme vid vid fish fryen möttes vi av enkla uteserveringar där de grillade hela fiskar över öppen eld och serverade dem med beans n rice samt bahamiskt öl. En enkel träveranda fungerade som dansgolv där partymusik spelades senare under kvällen. Vi satte oss ned vid en av restaurangerna och njöt av den goda fisken. Mitt i allt gick strömmen, vilket säkerligen hade att göra med all musik som spelades överallt.
Sedan fick vi sällskap av några  Kanadensare som alla bott på ön under en kortare tid. De hade en massa roliga saker att berätta om ön, och de rådde oss att inte stanna mer än ett år eller så, för man blir tydligen knäpp och alldelles för laid back. Tillsammans han vi testa alla bahamiska ölsorter, vilket varken var mer eller mindre än tre. Därefter förflyttade vi oss till de dansgolvet där de övergått från att spela reggae och samba till att spela riktigt nattklubbsmusik. Perfekt avslut på vår sista kväll på Bahamas.

TUESDAY IN MIAMI/BAHAMAS

Tills tidigt på tisdagsmorgonen hade vi beställt en taxi som skulle ta oss och våra väskor till båthamnen i Ft Launderdale. Resan dit gick smidigt och bra, men incheckningen destu sämre. Claudia som nyligen förlängt sitt au pair år med ytterligare sex månader befinner sig i USA utan giltigt visum. För att få nytt visum i passet måste man besöka sitt hemland vilket inte är särskilt smidigt. Därför får man av au pair organisationen samt the goverment bara ett papper som förklarar att man befinner sig lagligt i landet. Detta ställde dock till problem när vi skulle ta oss igenom tullen för att åka till Bahamas. Efter en timmas väntan kom vi i alla fall igenom tullen och in på båten, något oroliga över vad om skulle hända när Claudia väl skulle försöka ta sig in i landet igen. Men det var ingenting att oroa sig för just då. På båten bjöds det på fria frusna drinkar såsom margaritas, daiquiris och pina coladas. Paola deltog i en limbotävling tillsammans med båtens alla barn, och vann!
När vi väl kom fram till Bahamas och tagit oss till hotellet med cab stötte vi på några svenska tjejer som bodde i rummet intill. De rådde oss om att åka in till närmaste "by" kallad Lucaya Market för där skulle det tydligen finnas lite affärer samt ett casino. Så efter att ha spenderat lite tid vid vår privata strand tog vi oss dit med färja. Det hade redn hunnit blivit mörkt, eftersom att jag behövt vänta på att min väska skulle komma till hotellet. Klantigt nog hade jag glömt den i taxin, hur det nu gått till, men taxicaffisen var vänlig nog att svänga förbi med den mot betalning. När vi kom fram till Lucaya efter en magiskt fin båttur hade affärerna redan stängt. Vi åt god mat och gick in på Casinot för att ta ut pengar i deras bankomat innan vi hoppade på en båttur hem igen. Sedan fick vi höra att den ena svenskan i rummet intill hade vunnit 800 dollar på casinot, efter att ha spelat bort en 100 dollar vill säga.
Den magiskt fina hamnen utanför vårat hotellrum.

MONDAY IN MIAMI

Solen hade redan hunnit gå upp innan vi kom i säng vilket gjorde det svårt för oss att sova även denna natt. Men vem behöver sova när man kan ligga och vila upp sig på stranden. Fast på måndagsmorgonen begav vi oss inte till stranden utan istället satte vi oss på bussen till the Everglades. The Eveglades är ett stort stort naturreservatområde som sträcker sig över stora delar av Florida. Mest känt är det väll för sina alligatorfarmer och det var även anledningen till varför vi tog oss dit. Väl där åkte vi airboat, ni vet en sådan där som har propeller i aktern och som saknar broms. Vi njöt mest av av fläkten som svalkade i hettan och såg dessvärre inte allt för många alligatorer. Fast en eller två räckte garanterat för mig, reptilfobiker som jag är. Efter det blev det show där en gubbe plockade fram alla möjliga djur som fångats in från området. Skunkar, lemurer, alligatorer, grodor och fåglar. Paola som var vår resas största fotograf entusiast har massor av fina bilder skulle jag tro. Dock har jag inte hunnit byta dessa med henne så tillsdess för mina räcka.
Efter att ha blivit erbjuden att smaka alligatorhamburgare samt alligatorkorv var jag bara tvungen att skämta om det på Facebook. Dock verkade de flesta ta det seriöst så jag måste förtydliga att tanken aldrig slog mig att jag skulle bryta min vegetariska diet för något så osmakligt. Så utan något alligatorkött i magen blev vi avsläppta vid standen på south beach igen för några timmars slöande. Där mötte vi även upp en av de au pairer som Claudia träffade på au pairskolan för ett år sedan. Hon samt hennes kompis var också där och couch surfade precis som oss. Därför bjöd de in oss på ett födelsedagsevent som skulle äga rum bland alla couchsurfare samma kväll. När vi väl dök upp senare på kvällen visade det sig bara vara en slovakisk kvinna som fyllde 30 år och så många fler gäster en oss var det inte. Vi åt tårta och drack någon drink med dem i vilket fall. När de sedan tog sig in på klubben för att dansa fick vi underåriga hitta på annat. Därav mötte vi upp killen som jag tidigare nämnde ständigt bjöd in oss på fester. Hans fest visade sig dock vara ett fiasko så vi lämnade sekunden efter att vi anlänt.

SUNDAY IN MIAMI

Vi vaknade upp alldeles for tidigt på söndagsmorgonen på grund av avsaknaden av gardiner i lägenheten. Tre timmars sömn togs dock igen på stranden där vi kunde vila upp oss bäst vi ville i solens hetta. En äldre kille som tidigare erbjudit oss att sova hos honom under vår vistelse i miami bjöd in oss på poolparty. Han sa att alla coola människor på south beach skulle komma dit. Trots det valde vi att avstå vilket jag är väldigt glad över i efterhand, mer om det senare. Istället solade och badade vi på standen enda in på tidiga kvällen. Tog dock ledigt från solen under de starkaste timmarna för lite shopping på lincoln road samt lunch på Samba Sushi. På kvällen efter att Paola kämpat med att rycka Claudia och mig iväg från datorn efter att spenderat några minuter förmycket framför facebook, begav vi oss iväg till Ocean Drive. Där delade jag och Claudia på den godaste skaldjurscocktailen jag någonsin ätit samt den största Mojito drinken jag någonsin druckit. Sedan stötte vi ihop med tre killar, två brasilianare samt en turk som kunde ryska. Tillsammans smög vi in bakvägen in på klubben Nikki beach där det spelade Swedish House Maffia. Senare på natten blev det även nattbad i havet innan vi fick ta bussen hem till vårat downtown miami vilket fick avsluta en galen och rolig kväll.

SATURDAY IN MIA

En veckas semester gick fortare än vad jag önskat att det skulle ha gjort. Vi, de vill säga jag, tyska Paola och argentinska Claudia, hade det jättekul. Vi han med mycket och njöt av varje sekund. Mitt dåliga minne ställer dock till problem nu när jag ska försöka återberätta alltsammans. Men jag ska göra mitt bästa.
I lördags började alltså resan redan tidigt på morgonen. Ett två och en halv timmars flygresa och en kort taxitur senare befann vi oss i de loft vi gratis fått låna under en veckas tid. Couchsurfing kallas det när man bor på någon annans soffa. Att våran värd befann sig i Kanade betydde att vi fick hennes lägenhet för oss själva. Eller vi fick dela den med en katt vid namn Frodo och en utsikt över hela miami beach. Den enda nackdelen med bostaden var att den låg i downtown miami vilket betydde att vi var tvungna att ta bussen fram och tillbaka två gånger om dagen till south beach. Så det gällde att ha massa singlar lösa att betala för sig med.
Efter att vi checkat in tog vi oss till playan och stannade där hela dagen. Vi åt sallad från ett franskt café och solade och badade lite till. Det var galet varmt vilket även fick en badkruka som mig att stanna i vattnet i timmar. Röda som kräftor, eller kanske talar jag bara för egen del, tog vi bussen hem till vår lya. Claudia och jag spenderade litet for mycket tid framför datorn och facebook, vilket skulle komma att driva Paola galen senare under veckan, innan vi duchade, drack någon öl och friade att vi hade semester. Tog bussen in till Lincoln Road på south beach och åt galet mycket frozen yogurt innan vi somnade trötta i våra sängar.

REAPPLY

Mamma, du kan vara stolt över mig. Jag har mognat till ordentligt och börjat använda solskydd på riktigt. En sprayflaska med solskyddsfaktor 30 tog slut på 24 timmar. Jag har inte gjort annat än applicerat solkräm dagarna i enda här i Miami. Jag vet en söt liten tös vid namn Linnéa som också blir lite glad i hjärtat av att höra det!

MIAMI

Ikväll ska tjejerna ut och partajja. Själv ska jag iväg på manikyr och sedan packa den sista som behövs, såsom solkräm, bikinis och klänningar. För tidigt tidigt imorgon lyfter planet från Newark som ska ta mig, Paola samt Claudia till Miami. En veckas semester väntar, och gud så jag längtat. Jag har jobbat i 10 månqader i sträck och ska äntligen vila ut på stranden, hoppas jag. På tisdag tar vi en cruise till Bahamas för att stanna på hotell över två nätter. Sedan återvänder vi till Miami för att njuta ordentligt. Hem till Jersey kommer vi nästa söndag i tid för att delta i det midsommar firande som Hanna planerar för fullt. Gulligt av henne, eftersom jag blev lite ledsen då jag insåg att jag missar det stora firande på Manhattan. Lite konstigt att bli patriotisk och fira midsommar härborta, när man hemma i
Sverige inte bryr sig så mycket. Men det är roligast på det sättet! Efter midsommar firande i Glen Ridge nästa lördag ska det bli utgång i storstan. Jag har ju inte så många helger kvar nu så det gäller att passa på. Vem trodde föresten att de orden skulle komma från min mun, jag som är den största passa på hataren världen skådat.

10 MONTHS IN THE US AND A

Idag firar jag 10 månader i staterna. Det gör jag genom att tänka efter på vilket sätt jag har förändrats, och inte bara då på de extra kilos jag numera bär omkring på. Jag har faktiskt utvecklats en hel del på den tid jag varit här, mycket mer än vad jag själv kan märka skulle jag tro. Jag har gått från att vara pedantiskt och ett kontroll freak till att mer go-with-the-flow med en det-löser-sig känsla. Bara för att nämna en sak. Ska bli intressant att se om det bara är för att livet ser annorlunda ut härborta, eller om det kan hålla i sig även när jag kommer hem och in i skolvärlden igen.


LUNCH

Lillen och jag sitter ute i skuggan och äter lunch och pratar några ord men min syster yster på skype. Vi saknar dig!!

IPHOTO

Jag är riktigt usel på att ta bilder, och ännu sämre på att lägga in dem på bloggen. Så därför tog jag några bilder på helgens inköp som jag tänkte visa er för att gottgöra på något sett. Men också för att testa att lägga in foton med nya iPhoto på nya datorn, för att skryta lite till. Jag är väldigt nöjd med den om ni inte fattat det ännu.


Tidigare inlägg
RSS 2.0