MERRY CHRISTMAS
Hemkommen från Jamaica någotsånär återställd efer allt julfirande. Men innan jag berättar om allt som hänt har jag en upplysning till mina vänner att framföra. Medan jag var i Jamaica damp ett jättegulligt julkort postat från Sverige ned i brelådan. Ännu gulligare hade kortet kunnat varit om avsändaren hade velat ge sig tillkänna. Tillsvidare kommer jag tro att det är tomten själv, eller varför inte en hemligt beundrare, som skickat mig en hälsning. Men om du känner dig träffad när du läser det här får du gärna ge dig tillkänna. Givetvis har jag min gissning, med tanke på handstilen, men jag är långt ifrån säker.
Hemlig avsändare
JAMAICA
Jag ar i paradiset. Havet ar bland de mest turkosa jag nagonsin sett, mycket blaare an poolen. Mat, drinkar och det mesta man kan tanka sig ingar, forutom vatten pa flaska, underligt nog. Min vardmamma och jag har powerwalkat pa morgonen, om nu sprint upfor backe raknas till gang. God mat, varmt och solig vader och hav, pool och water park. Ni forstar sakert att jag har viktigare saker an att blogga. Inte blir det battre av att jag lamnade datorn hemma och ar hanvisad till de lanedatorer som finns. Sa for att inte riskera kobildning sa hors vi igen efter jul. Ha det bra tills dess, for det vat jag att jag kommer ha!!
JAMAICA IT IS
Bikini - check!
Sunscreen - check!
Sunglasses - check!
I've got a feeling that this week is gonna be a good week, that this week is gonna be a good week, that this week is gonna be a good good week. I've got a feeling, WOHO!!
NAPTIME
När inte lillen ville sova fick han bädda ned mig istället. En plastbricka till täcke och en fotboll till mjölk var vad han gav mig. Boken fick jag dessutom läsa själv, generöst! Tillsist tröttnade han på det hela och somnade själv, efter bookies, huggies, milki och en tuckie tuck.
PARTY SATURDAY
I sista sekund som vanligt var jag dömd att köpa alla julklappar just denna lördag. Det var i alla fall så det kändes innan jag gav mig iväg mot det julpyntade mallet med Nina. Läget såg nämnligen liknande ut för henne. Glada men något trötta kom i efter ett tag därifrån med ett x antal kassar i händerna. Desvärre ar inget av kapen i påsarna tänkta som julklappar. Istället hade vi lyckats med bedriften att shoppa till oss själva. Men jag tjurade inte för det, ett par stövlar var ett måste och när rean var så generös var det bara dumt att stå emot.
Med nyinköpta kläder begav jag mig sedan ut på äventyr. Första stopp var hos Tjötarn där vi skypeade med Hannah i Albany. När hon var tungen att nöta kudden bytte vi ut hennes sällskap mot Emelie och Claudias. Tillsammans tog vi oss till en sydamerikanskbar för drinks and shots. Där mötte vi även upp några bekanta amerikanare. Tillsist hamnade vi hemma hos en av dem, där i spelade ett mynt/öl spel. Alla dessa spel är lite farliga, för ibland blir man lite allt för tävlingsinriktad skulle man väll lugnt kunna säga. Men kul är det. På hemfärden hann i med en frukost besående av french toasts och scrambeld eggs innan det var dags för några timmars sömn. Frukost innan läggdags, hur ofta händer det liksom.
I-WANT-SOME-MORE-SNACK-SICK
Dagens roligaste:
4 år: "I dont feel good. I'm sick"
Au Pair: "Are you sick like in i-want-some-more-snack-sick or are you really sick?"
4 åring: "I'm sick because i need some more snack"
Ibland är dem bara för enkla att läsa av, men det sänker inte deras charm.
FRIDAY dec 11th
I fredags bjöd IKEA på svenskt julbord, i alla fall till de som var där och betalade för sig. Själv hade jag redan varit där dagen innan och fyllt på mitt egna skafferi med svenska specialiteter. Och som vegetarian längtade jag inte något speciellt efter köttbullar och julskinka. Så istället styrde jag kosan mot Applebees med två tyskar och en austalieniska som sällskap. Ett fullproppat Applebees ledde till att vi hamnade på en mexikansk restaurang istället. God och kryddstark mat föll dock inte alla i smaken. Kyparen och managern var dock förånandsvärt trevliga så klagomål ledde lyckligtvis till fria drinkar. Som bilförare och dessutom under 21 hade inte jag så mycket med saken att göra. Synd dock, eftersom det kräsne matgästen inte var så mycket för ställets drinkspecialare heller.
Mätta och belåtna begav vi oss mot biosalongen. Först i kön hamnade vi vilket innebar att vi kunde välja och vraka mellan alla tänkbara platser i salongen. För när man går på bio här i USA får man nämligen ingen förbestämd plats när man köper biljetterna. Det är helt enkelt bara att springa in salongen sätta sig på första bästa plats. Att sätena är betydligt större än de jag är vana med i Sverige kan det också vara värt att skryta om. Så vi hade de bästa förutsättningarna för att njuta av filmen. Filmen visade sig vara vädligt känslosam, vid ett tillfälle kom jag till och med på mig själv med att sitta och skaka. Brothers hette filmen, by the way.
LUCIA
Jag har så mycket att skriva om nu så jag vet inte vart jag ska börja. I helgen har det hunnits med restaurandbesök, bio, julhandling, barbesök och hemmafest. Men mer om det blir det senare. För först måste jag berätta om min första lucia in america. Det var en häftig känsla att stiga in i en kyrka där de flesta pratade svenska. Ur mörkret steg lucia och släptåg fram och lyste upp med sin svenska sång. Att 98 procent av dem var blonda talade sitt klarspråk. Tjötarns värdmamma frågade till och med henne om hon var den enda som hade en mörkhårig svensk au pair. I kyrkan behövde man inte känna sig milslång heller. Medellängden bland det svenska folket var något långre en ute på gatan. Låter klysigt men likväl var det sant. Lussebullar, mjuka och hårda pepparkakor, chokladbollar och glögg. Lucian bjöd inte bara på sång.
GINGERBREAD COOKIES
Att baka med barn låter i teorin som en lysande idé. I praktiken kan det var något helt annat. Medan man tar ut ena plåten ur ugnen kan en liten filur hinna mosa ihop alla utskurna pepparkakor på den andra plåten. Eller så kan några sockersugna tjejer sprätta ned glasyren rakt i sin mun istället för att dekorera själva pepparkakan. Men det hör ju egentligen till, ger man sig in i leken får man leken tåla. Smet, kladd och barn hör på något magiskt sätt ihop.
GODMORNING USA & GOODEVENING SWEDEN
Idag fick jag sovmorgon enda tills kl 13.45, men för en gångs skulle sov jag inte bort tiden. Ställde klockan för att hinna med ett spinningpass på gymmet, vilket var jobbigt till tusen. Hann dessutom hem itid för att hinna skypea med familjen innan de gav sig i väg på fredagskvällsaktiviteter. Själv har jag hela dagen framför mig. Här ska det bakas pepparkakor, skjussas till balett och ikväll vankas bio och middag med några au pairer. Jag ska kanske hinna smälla i mig en delicatoboll som inhandlades på IKEA igår också!
OVER AND OUT
"OHH, HOW CUTE"
Jag har ett litet problem som jag inte riktigt vet hur jag ska gå tillväga med. När jag är ute går med alla barnen är det ofta någon som slänger iväg en komplimang mot oss. Barn i allmänhet får ju mycket uppmärksamhet, och tvillingar verkar få det dubbla. Det kluriga är bara att jag inte vet vad jag ska svara när någon talar om för mig hur söta barnen är. Jag är ju inte den stolta föräldern som tackar och eventuellt slänger en komplimang tillbaka. Jag är ju själv en "utomstående" som beundrar barnen och tänker: Ja, visst är dem. Om jag yttrar det högt är risken bara att jag anses som en snobbig mamma som tycker att mina barn är bäst i världen. Men att tacka skulle ju i princip vara en bekräftelse på att jag faktiskt är en förälder, så det känns ju också fel. Hmm, det här tål att tänkas på.
CHILDISH
Ibland tror jag faktiskt att jag är barnsligare än ett barn. Som idag till exempel då jag badade barnen. Ena tjejen börjar helt plötsligt skrika helt hysteriskt och så högt att jag nästan flyger upp i luften. När jag sedan förstår att det är ett kryp på hennes arm som utlöst det hela är min första tanke att jag inte vill röra den. Så jag kriper tag i första bästa toapapper innan jag med en snabb rörelse svischar iväg krypet genom rummet. Hur modigt är det på en skala? Fast ioförsig blir jag inte så facinerad av oljefläckar i vattenpölar att jag måste stå och beundra dem påväg hem från skolan som viss andra barn. Inte är jag inne i någon kiss och bajs ålder heller. Men när snön föll i helgen var jag bara tvungen att göra en snöängel. Och jag är ju trots allt bara en tonåring.
DEC 9
Tack söta mamma för att du kommer ihåg en sådan sak som att det är min namnsdag idag när jag själv inte ens gör det!
SUNDAY
Söndagmorgon, eller förmiddag kanske man ska säga att det var när vi vaknade upp, bjöd på en ordentlig kyla. Men ut i det snöklädda landskapet begav vi oss med dunjackor och vinterskor för att ta bussen in till Manhattan. Dagens förutbestämna mål var Central Park. Där var det ytterst kallt även om det inte låg någon snö på marken. Tjötarn och jag tog oss friheten att vandra omkring i den jättelika parken, ta en massa kort och smaska på brända mandlar. Tillsist blev vi fastklistrade på en iskall trapp där vi satt och beundrade ett gäng dansare. Det var inte bara dans och galna trick de var bra på. Det var en minst lika bra komedishow de bjöd på. Efter att vi bägge förfrysit våra rumpor gav vi oss iväg för att hitta värme. Vi fönstershoppade på 5th avenue och hamnade tillsist på en gigantiskt HM. HM hemma i Eskilstuna, släng dig i väggen. Innan jag kom hit var inte HM någon favoritaffär precis, men nu faller jag mer och mer för den svenska kedjan. Kontsigt kan tyckas, men det kanske stämmer det där om att man blir patriotisk på bortaplan. Tillsist hamnade vi i alla fall vid rockefeller center med sin gigantiska julgran och sin världsberömda ice skating rink. Hur lång kön var vågar jag inte ens tänka på sähär i efterhand. Att julskyltning och julhandeln är i full rulle i staden är i varje fall ett som är klart. Och efter en helg som denna går det inte att hålla julstämningen borta längre. Jag har ju till och med fått ett julkort, tack så mycket Thailandsresande kusiner, och min första julklapp, en candy cane-box fullproppad med mintkyssar.
Första måstet var att sitta på en trappa, så där som på film. Här sitter Tjötarn på en museumtrappa, inte utanför en skola som i GG, men vad gör väll det.
Turistfälla nr 1
I Central Park var det inte vitt som snö utan brunt som på hösten
Snygga Tjötarn
På väg ned i en tunnel upptäckte vi ett brudpar som övade sin vals
Köldbitna svenska i Central Park
Ice skating vid Rockefeller center
SATURDAY
Tjötarn och jag vaknade upp i lagom tid för att se stora vita blaffor singla ned mot marken. Jag fick gnugga mina ögon gång på gång innan jag gick med på att det verkligen var sant. Snöblandat regn kom från himmlen med tinade bort så fort det nådde marken, till en början i alla fall. För när vi tillsist gav oss iväg på en katastofall biltur var ovädret i full gång.
Efter några timmars bilkörning låg marken snötäckt på det flesta håll och kylan hade satt sig in. För att trösta våra frusna själar efter alla felkörningar gick vi in och satte oss tillrätta på ihop, International House Of Pancakes. Tröstätning när den är som bäst.
Mätt och belåten begav jag mig hem för några timmars jobb. Nyvakna och griniga ungar förvandlades till gulliga energiknippen som aldrig ville sluta leka hide and seek. Vi räknade på svenska och gjorde vårat bästa för att hitta varandra. Hur svårt det nu kan vara när samma gömställe används gång på gång. "I hide here and you go count, okey?" eller också avslöjas själva gömstället innan leken ens hunnit börja precis som citatet talar om. Fast tro det eller ej, det är himla underhållande endå.
På kvällen hämtade Hanna upp mig, igen. Vi gjorde varma mackor och te och lånade några spel från hennes värdbarn. Vi avstod erbjudandet om fest för att istället vila upp oss inför morgondagen. Så mycket vila blev det kanske inte endå. Två övertrötta filurer flummade runt förfullt bakom pianot. Filminspelningar och dansshower finns nu tillgängliga att ta fram en kväll då man har lite mindre kul. Så mycket mer säger jag inte.
FRIDAY
Jag känner mig sådär lagom utmattad nu, men om än väldigt glad. Sådär som man brukar kunna göra en sen söndagskväll efter en händelserik helg. Fredagskvällen började med julgranständning, julkör och tomtebesök. Jag hade letat mig dit, till folkmassan med en medellängd av barnstorlek, med kameran i högsta hugg. På första parkett hamnade jag också när tomten väl kom inrullandes i sin brandbil. Några knäppningar senare, som inte blev av någon värst vidare kvalité pågrund av blinkande sirenljus, kom Hanna och hämtade upp mig. Middag hemma hos henne med två andra au pairer stod på tur. Sedan flöt resten av kvällen iväg i svindlande fart, sådär som den gör när två par tjejer sitter och pratar om allt och ingenting.
Julgranen före och efter tändning
Santa i full rörelse
Fire Truck
Så mycket mer hinner jag inte berättta idag, John Blund väntar ihärdigt på mig. Och det är inte fint att låta folk vänta alldelles för länge.
ADVENT: ONE DOWN, THREE TO GO
Nu när jag redan börjat prata om jul så kan jag ju lika bra passa på och göra ett julbekännande. Förra söndagen var det första advent, tydligen. Trots en tradition att julpynta huset, tända ljus och smaska på julefika kunde jag inte förmå mig att komma ihåg det i år. Nu i efterhand känner jag mig litet skamsen över att jag helt hade förträngt det där med advent. För det går ju inte att hamna efter i ljuständandet, för då förstörs ju hela meningen med att tända ett varje söndag. Men för att lätta mitt hjärta något ska Tjötarn och jag fira lite sådär i skymundan ikväll, i varje fall. Tända ljus och smaska på lussebullar. Efter att vi skådat ljuständningen och hälsat på tomten vill säga.
CHRISTMAS TREE & SANTA CLAUS
Det var inte länge sedan uteserveringarna flyttades in. Men så fort de var väck var det tydligen dags för december och juldekorationer. Lite svårt är det att ta tills sig av julstämningen när solen fortfarande värmer. Att springa ute i lekparken utan något värst vidare på sig hör inte julen till, inte om man är svensk i alla fall. Snö eller ej, tecken på att julen snart är kommen finns det gått om endå, julmusik hör var man än vänder sig och:
- Ikväll tänds stora julgranen i Montclair och så blir det julmusik och tomtebesök
- Imorgon kommer självaste tomten hit, släden ska han tydligen lämnat hemma och hitridandes kommer han istället på en fire truck. Han ska dela ut godis till alla barnen. Tjötarn, hur länge räknas man som barn?
- De mörka kvällarna lyses numera upp av överpyntade hus. Ljus av alla regnbågens färger, Snowman, Santa, penguins...
- Första julbaket har ägt rum och frysen har fyllts av lussebullar.
- På IKEA finns det frysen pepparkaksdeg. Ett andra julbak kommer inom kort.
- Starbucks pumkin spice latte har ersatts med gingerbread och eggtoddy.
- Te sorter som gingerbread och christmas candy (ni vet de där polkagris stängerna som hängs i julgranen) fyller hyllorna i mataffären
- Julgranen är framplockad och barnen pysslar för fullt, allt för att få hänga upp något nytt i granen. Det senaste tillskottet är lillens och mina något skelögda tomtar:
SAINT LUCIA BUNS - LUCIA BUNS - SAFFRON BUNS - LUSSEBULLAR - LUSSEKATTER - SAFFRANSBRÖD
LUCIA BUNS
På torsdag har jag ett au pair möte, igen. Det känns som att det var igår jag hade det senaste mötet. Vilket jag tror jag glömt att berätta om. I vilket fall ägde mötet rum i en skridskohall och vi åkte såklart skridskor. Tjötarn tog en massa bilder på isen. Vi fick alla göra oss till och agera isprinsessor. Dessvärre blev bildkavalitén lite sisådär. Kanske berodde det på att hon som stod bakom kameran inte var så värts vidare stadig, vem vet. Nog om det. På torsdag har jag som sagt ett au pair möte igen och det är inte vilket som helst. Vi ska nämligen ha en: "christmas themed international dinner party with a secret santa gift exchange". På svenska innebär det att jag måste laga eller baka något svenskt att ta med och bjuda på. Min enda idé just nu är att baka lussebullar. Hur det projektet går återstår att se. Lyckligtvis är jag den enda svenska i min grupp, så det ska inte finnas något proffs där att döma mig. Tur det!
