-

 Ibland tror jag faktiskt att jag är barnsligare än ett barn. Som idag till exempel då jag badade barnen. Ena tjejen börjar helt plötsligt skrika helt hysteriskt och så högt att jag nästan flyger upp i luften. När jag sedan förstår att det är ett kryp på hennes arm som utlöst det hela är min första tanke att jag inte vill röra den. Så jag kriper tag i första bästa toapapper innan jag med en snabb rörelse svischar iväg krypet genom rummet. Hur modigt är det på en skala? Fast ioförsig blir jag inte så facinerad av oljefläckar i vattenpölar att jag måste stå och beundra dem påväg hem från skolan som viss andra barn. Inte är jag inne i någon kiss och bajs ålder heller. Men när snön föll i helgen var jag bara tvungen att göra en snöängel. Och jag är ju trots allt bara en tonåring.