-

 Tjötarn och jag vaknade upp i lagom tid för att se stora vita blaffor singla ned mot marken. Jag fick gnugga mina ögon gång på gång innan jag gick med på att det verkligen var sant. Snöblandat regn kom från himmlen med tinade bort så fort det nådde marken, till en början i alla fall. För när vi tillsist gav oss iväg på en katastofall biltur var ovädret i full gång.

                      

Efter några timmars bilkörning låg marken snötäckt på det flesta håll och kylan hade satt sig in. För att trösta våra frusna själar efter alla felkörningar gick vi in och satte oss tillrätta på ihop, International House Of Pancakes. Tröstätning när den är som bäst.

 

 Mätt och belåten begav jag mig hem för några timmars jobb. Nyvakna och griniga ungar förvandlades till gulliga energiknippen som aldrig ville sluta leka hide and seek. Vi räknade på svenska och gjorde vårat bästa för att hitta varandra. Hur svårt det nu kan vara när samma gömställe används gång på gång. "I hide here and you go count, okey?" eller också avslöjas själva gömstället innan leken ens hunnit börja precis som citatet talar om. Fast tro det eller ej, det är himla underhållande endå.

 På kvällen hämtade Hanna upp mig, igen. Vi gjorde varma mackor och te och lånade några spel från hennes värdbarn. Vi avstod erbjudandet om fest för att istället vila upp oss inför morgondagen. Så mycket vila blev det kanske inte endå. Två övertrötta filurer flummade runt förfullt bakom pianot. Filminspelningar och dansshower finns nu tillgängliga att ta fram en kväll då man har lite mindre kul. Så mycket mer säger jag inte.