-

 Jag har så mycket att skriva om nu så jag vet inte vart jag ska börja. I helgen har det hunnits med restaurandbesök, bio, julhandling, barbesök och hemmafest. Men mer om det blir det senare. För först måste jag berätta om min första lucia in america. Det var en häftig känsla att stiga in i en kyrka där de flesta pratade svenska. Ur mörkret steg lucia och släptåg fram och lyste upp med sin svenska sång. Att 98 procent av dem var blonda talade sitt klarspråk. Tjötarns värdmamma frågade till och med henne om hon var den enda som hade en mörkhårig svensk au pair. I kyrkan behövde man inte känna sig milslång heller. Medellängden bland det svenska folket var något långre en ute på gatan. Låter klysigt men likväl var det sant. Lussebullar, mjuka och hårda pepparkakor, chokladbollar och glögg. Lucian bjöd inte bara på sång.