-

 Under natten till idag började stora vita blaffor singla ned från skyn. Ännu, en sisådär 20h senare har det inte slutat. Det ska pågå ett tag till också så vi får se hur mycket det blir tillsist. Att det är plus gradig i celsius räknat räcker inte för att smälta bort denna massa men den ger ändå en behaglig värme ute. På grund av snön blev det halv snow day för barnen idag, vilket betydde att jag fick hämta upp dem alla tre vid 12 tiden. Det har redan bekräftat att skolan förblir stängd imorgon också. Så imorgon blir det till att ta med dem till gymmet på morgonen, baka brownies från färdigmix, fånga snö med tungan och kolla på film eller spela Wii fit precis som vi brukar göra när vi vill mysa till det. Det kanske faktiskt inte är så konstigt att jag inte suckar tugnt så fort jag ser att snön börjar falla i alla fall. En annan fördel med snön är ju att man kan åka skidor också. Och i helgen ska jag forhoppningsvis, om de nu inte ändras, åka till Pennsylvania för att åka skidor med några vänner. Snön har varit så välkommen så, även jag kanske lät lite butter tidigare i veckan.

sist vi hade snow day kramde tjejerna ihop snö lolliops

 Helgen har varit underbar med strålande sol och vårväder. Därför har inte jag haft tid att att sitta vid datorn att blogga. Om denna plats ens förtjänas att kallas blogg vet jag inte heller, så sällan som den uppdateras. Gårdagen var i varje fall helt magiskt. Med en sol som värmde upp satte Mathilda, Denise och jag oss ned på en parkbänk med Starbucks frukost innan bussen in till Manhattan avgick. De polisbilar som passerade saktade ned och blängde så pass mycket att vi funderade på om det är olagligt att fika på en bänk i centrum. 

               

 Väl på Mahattan mötte vi upp en annan svensk au pair från connecticut. Och vart hamnade vi svenska tjejer om inte på HM på fifth avenue. Tillsist tog i oss i krgen och tog en subway downtown. Hamnade mitt i Chinatown där de hade firats för fullt, kanske sent firande av det kinesiska nyåret!? I varje fall låg det konfetti överallt och så såg vi stora färgglada drakar som ringlade sig fram längs gatorna. Väl framme vid Brooklyn bridge tappade vi alla hakan. Vädret hade inte kunnat bli bättre och utsikten var obeskrivlig, känslan likaså. Dessvärre gör de sig inte så bra på bild.

               

               
Bilden är tagen precis i den stund jag hör någon prata svenska, och visst syns det att killarna i bakgrunden är swedes

               

               
Det är kanske inte så konstig att folk på suben frågar om Denise och Connecticut-Hanna är tvillingar

               
                  Ser det inte ut som att något gudomligt bevakar frihetsgudinnan

               

 I Brooklyn möttes vi av en How Sweet it is-skylt samt två tyskar, Justina och Maybritt. Alla var rötta efter promenaden så vi tog oss in på närmsta matställe.

               

 Sedan blev det att ta sig över bron igen. Holy Guacamole vilken syn måste jag få säga. 
               
   Vyn gör sig inte riktigt på en kompaktkameras bild, men tro mig när jag säger att det är magiskt

 Jag ber ursäkt till alla de ivriga, läs mamma, som klickade sig in på bloggen i torsdags för att läsa om det redan nämnda semlabaket. Men den som väntar på något gott kan ju aldrig vänta för länge, eller hur var det nu. Med bullar som aldrig växte på höjden, ett rökfyllt kök och svartbrända bullar tror jag att man kan ha väntat för länge, väntat på att ta ut dem ur ugnen för länge i vilket fall. Och i och med detta försök till bakning ger jag nu upp. Hädanefter blir det bara amerikanska färdigmixer som gäller, för en sådan har jag aldrig lyckats misslyckas med, ännu.
 Brända bullar eller ej, hade jag kämpat hela förmiddagen med dem tyckte Mathilda att vi var tvungna att ge dem en chans. Så vi inhandlade grädde och mandelmassa, vilket vi lyckades hitta på konservburk. Dessvärre vågade ingen av barnen smeta på mandelmassa på de bullar vi skurit av den svarta botten på. Så torra bullar och grädde är nu vad dessa stackars amerikanska barn tror att en svensk semla består av.

              

 Precis hemkommen från min italienskaklass. Av fem schemalagda klasser har tre blivit av, vilket inte känns okej när man betalt så mycket för den. Men någonting säger mig att det kommer bli ändring på det framöver. För idag fick vi sorgligt nog veta att vår lärare råkat ut för en olycka, vad det nu innebar brydde sig ingen om att ta reda på, utan istället jublade alla över att vi fått en ny lärare. Denna lärare kommer själv från italien, född i florens och har ett europeiskt sätt att prata engelska på. Jag fick lära mig mer på de första tio minutrarna av lektionen än vad jag gjort av under tiden med den gamla läraren. Inte har jag bara lärt mig en massa nya italienska adjektiv, verb och böjelser utan jag har även lärt mig att tretton är italienarnas turnummer. Dock får man aldrig sitta tretton personer vid ett middagsbord, det betyder otur. Iställer bjuder man gärna in en man från gatan för att bli fjorton vid bordet och ej drabbas av otur. Att peka med lillfingret och pekfingret samtidigt mot någon, ni vet så där rockigt, betyder att dennes fru vänstrar. Och så vet jag nu hur man ger någon ett "evil eye" det onda ögat.
 Att vår lärare faktiskt var europée var också skönt eftersom att hon visste vart Sverige låg, och gav oss rätt när vi svarade på frågan vart vi kom ifrån. Dessutom talade hon om för klassen att svenskarna var de mest globaliserade landet i världen. Hon började med att ställa frågan vilka som var Sveriges färger. Lyckligtvis var det någon smarting i klassen som drog till med gul och blå, eller i ärlighetens namn var det många som visste det. Vår lärare förklarade att det kom ifrån det gula och blåa IKEA som spritt sig över världen. IKEA är nämligen det första man ser när man landar vid en flygplats, vid London Heathrow, Paris eller Newark, det spelar ingen roll IKEA finns alltid där och lyser upp med sina klara färger. Sedan var hon ju också tvungen att skämta om att svennen som uppfann dynamiten också stiftade ett fredspris. Ironi eller ej, det är kul att ens lärare känner till ens land vilket är mer än vad man kan säga om den föregående.

foto från sweden.se

 Bevismaterial på att vår snögubbe existerar och är välmående. Hans namn, och kön för den delen också, är för tillfället oklart då kan både kallats för "Teenager", "Henry" och "Angelina". Har dock en känsla av att namnen är hämtade från en och samma serie, nämligen Angelina the ballerina.

americananna

Lillen tycker i vilket fall inte att det är för mycket snö för att åka motorcyckel