-

 Jag ber ursäkt till alla de ivriga, läs mamma, som klickade sig in på bloggen i torsdags för att läsa om det redan nämnda semlabaket. Men den som väntar på något gott kan ju aldrig vänta för länge, eller hur var det nu. Med bullar som aldrig växte på höjden, ett rökfyllt kök och svartbrända bullar tror jag att man kan ha väntat för länge, väntat på att ta ut dem ur ugnen för länge i vilket fall. Och i och med detta försök till bakning ger jag nu upp. Hädanefter blir det bara amerikanska färdigmixer som gäller, för en sådan har jag aldrig lyckats misslyckas med, ännu.
 Brända bullar eller ej, hade jag kämpat hela förmiddagen med dem tyckte Mathilda att vi var tvungna att ge dem en chans. Så vi inhandlade grädde och mandelmassa, vilket vi lyckades hitta på konservburk. Dessvärre vågade ingen av barnen smeta på mandelmassa på de bullar vi skurit av den svarta botten på. Så torra bullar och grädde är nu vad dessa stackars amerikanska barn tror att en svensk semla består av.