-

Jag, min värdmamma och de tre underbara småttingarna

 Överraskande nog har Barack Obama fått Nobels fredspris. Det hade något att göra med hans vision om en värld utan kärnvapen om jag fattat det hela rätt. Det, plus en rad andra uppfyllda kriterier antar jag. Men nästan lika anmärkningsvärt som Obama framgång är att lillens och min framgång i bullbakning. Jag vet att kanelbullensdag redan passerats men bättre sent än aldrig säger jag.

        
 
 Kylan bet sig ända in i benmärgen förra veckan. Och nu är det dessutom dags för löven att signalera att det är höst. Tittar man upp mot himlen lyser där något starkt gult, men det är inte solen. Istället är där gula och röda blad som snart är redo att svisha ned mot marken. Så vad passade bättre att göra idag än att dekorera ett fin och färgsprakande lövteckning tillsammans med lillkillen.

 Helgen bjöd dock på vacker väder, med en stålande sol som värmde upp våra frusna kroppar. Med tanke på vädret valde Carro och jag att köra nedcabbat till shoppingcentrumet. Vi åt god mat, och cheesecake, på the Cheesecake Factory och strosade sedan runt i affärer. Tillsist tog vi Beetlen hem igen om promenerade ned downtown. Hamnade på ett fik och drack en god latte. Dagen innan hade vi lekt hide and seek med barnen, lagat en smarrig middag och mumsat i oss Ben&Jerrys.
Varför måste helgerna gå så fort för!?

 

              

 Citat av ändre kvinna:
"WOW, an elk. I've never seen one so close. They really are something."
Som svensk var jag dock mer förvånad över vad en älg gör på ett zoo. De hör väll hämma i skogen, runt knuten.

 Idag kände jag mig äntligen tillräckligt mogen för att våga ta steget in i spinningsalen. Spinning som under förra året var min favorit träningsform. Men sedan måste något ha hänt, för plötsligt lät jag cykelt stå och skrota och träningsvärken uteblev. Om man inte räknar med sommarens misslyckade cykeltripp vill säga. Efter dagens pass har jag insett vad jag gått miste om. Att sitta där på den smala sadeln, flåsandes, svättandes och med en instruktör som skriker åt en att kämpa är faktiskt ganska roligt. För att inte nämna alla positiva effekter det måste ha på kroppen.

 Vi besökte skolan idag, trots att skolan var stängd pga av en judisk holiday. Vi hade tänkt utnyttja skolans lekplats, men det gick visst inte för sig. Ett hänglås satte nämligen stopp för våra planer. Då tjejerna inte ville låta låset stoppa dem var vi tvugna att säga att polisen skulle komma och ta dem om det försökte ta sig in. Detta resulterade i att fantasin började bubbla i deras huvud. Tillsist hade de kokat ihop en historia som de berättade för mig med en sådan inlevelse. Och med den inlevelsen gick det inte att hålla sig för skratt. Historien gick något i stil med:
"If we go in to the playground, the police will come and get us. And if we hide, they will put us in the police car. And at the police station we will get a long, long, big time-out"

 En stor blågul byggnad fylld med möbler och mat. En svensk oas som jag har på känn kommer betyda mycket för mig härborta. Självklart är det IKEA jag talar om. Ingvar Kamprads stora kedja som satt Sverige på kartan. Mitt mål med dagens besök var dock att köpa med mig Marabouchoklad hem. Typiskt nog fanns det ingen kvar, men det fanns gott om lax, köttbullar, pepparkakshus, glögg, cider och allt annat svenskt. Ned i påsen åkte sirap, pärlsocker, Ahlgrens bilar och Singoalla kakor. Det mesta man saknar från Sverige, i matväg, fanns där förutom lösgodis. Tur att syster kommer snart, så hon kan köpa med sig en stor påse till mig.

 Efter IKEA stannade vi en snabbis på Jersey Gardens. Helt plötsligt hör jag mitt namn ropas. Men eftersom jag har kanske världens vanligaste namn är jag van med att inte ta åt mig alltför mycket. Fast denna gång var det faktist mig någon menade. För när jag tittade upp fick jag syn på ett välkänt ansikte hemmifrån. Hur lustigt är inte det att vi möttes just där. Ioförsig var det inne på FOREVER 21, dit alla verkar dra sig, men ändå.

                 

 Att sluta tidigt att Fredag är inget jag tackar nej till. Speciellt inte en fredag som denna, då solen lyste upp och spred både värme och glädje. Inte fanns det något bättre sätt att njuta av det än att ta med sig en bok till Starbucks uteservering. Att sätta sig tillro i solen, med en latte och en underhållande bok, och svättas i sina tunna sommarkläder trots att klockan hunnit slå 5 är inte fåförunnat. Dock drabbades jag av hybris. För när kvällen väl kom och jag skulle rulla iväg för att möta upp några andra Au Pairer över lite minigolf, gjorde jag ett felaktigt klädval. Tydligen försvann värmen samtidigt som solen gick ned, för en shorta och jeans var inte tillräckligt för att behålla värmen under kvällen. Men vad gör väl det, det är endå dagens varmaste stunder som kommer minnas bäst.

Två små ballerinor och en liten kille, överlycklig av att bära sina systrars steppskor