BIRTHDAY GREETINGS

 En fågel har viskat i mitt öra att många släktingar läser min blogg, och det varje dag. Dagens datum tillära tänker jag lite extra på en av dessa familjer. För det är nämligen ingen vanlig dag, för det är någons födelsedag, HURRA HURRA HURRA!! Och därför måste jag passa på att önska ett stort grattis till min älsklings Elsa. Antar att du inte läser inlägget själv, utan att du kanske har en snäll bror som läser det för dig. Och därför sitter en hälsning till er alla på sin plats. Hoppas ni har det kanonkul därhemma.

QUOTATIONS

 Måndagar är vanligtvis veckans värsta dag. Att säga adjö till helgen och välkomna en veckas jobb är inte alltid det roligaste. För små barn att säga adjö till hela dagars lek med sina föräldrar kan inte heller vara en hit. Men trots dagens odds så rullade dagen fram smidigt och i ett behagligt tempo. Barnen var super duktiga, vädret var strålande vackert, och vi hade gott om sysselsättning. Men för att bryta mig ur gamla mönster tänkte jag skippa det dagliga referatet. Istället tänkte jag bjuda på några citat från dagen, som kanske endå avslöjar något.


Utmattad flicka på väg till skolan, vilket tar 5min: "I's so hard to walk here sometimes"

Liten kille på promenad. Framfört med stark brytning på amerikanskt bebisspråk: "Flygplan, vart är du?"

Flicka #1 påväg att bli upphämtad från skolan, vilket helst görs av hennes mamma om hon skulle få bestämma. Framfört med stor entusiasm : "Anna is here. Sister, Anna is here"

Flicka #2 efter middagen, framfört med ett stort leende: "Anna, I'm so glad you're here"



Dagen har bjudit på två olyckor, men flertalet lyckade försök - inte illa pinkat med andra ord. Som förklaring kan nämnas att lillkillen potttränas.

SOME PICS


   



   

            

           
Blandade bilder från helgen


 För ovana bloggläsare vill jag passa på att sända en uppmaning om att klicka på bilderna, om vi vill se dem i större format vill säga.



 

HOW TO LOSE YOUR SALARY IN 24 HOURS

 Att leva storstadsliv kostar har jag blivit varse om. Buss in till city, gul cab till nattklubb, inträde, taxi till tågstation, tåg ut till Long Island. Fin brunch i Huntington, inklusive Sangria, tåg tillbaka till det city och tillsist buss hem till New Jersey. Pengarna har rullat som sagt, men det var det värt. Nu har vi släkt törsten med alkohol för första gången i staterna, vi har åkt gul taxi bil och druckit ur en traditionell röd plastmugg á la highschool party.

PARTY, PARTY

 Fick nyligen frågan "What does it smell like?" av den ena tvillingtjejen. Det rätta svaret är att det doftar ljuvligt av nybakat lingonbröd. Lingonbrödet ska mänligen serveras på kvällens kräftskiva. Jag känner mig evigt tacksam att min familj har svensk anknytning och att jag inte går miste  om de röda härligheterna i år. Att suga ut saften från kräftan kan jag vara utan, men kräftköttet tycker jag destu bättre om. Men framförallt känslan av att ha en kräftskiva, och att dessutom ha en kräftskiva i USA är något alldelles extra.


Bild från förra årets kräftskiva


Efter kräftskivan här hemma ska jag sätta mig på bussen och fara in till Manhattan. Vi hade tänkt testa Manhattans nattliv, eller så gott det går som underårig i alla fall. Därefter blir det av dra hem till Carros place på Long Island. Morgondagen ska tydligen bjuda på vackert väder, så varför inte uppleva det vid havet?


BOOKIE

 De tre små musketörerna ligger så sött i sina sängar nu. Kanske har de inte somnat än, men det ska nog inte dröja så länge till. Ännu en gång har jag läst deras godnattsagor. Bear on a bike för lillen och Duck Soup för tvillingtjejerna. Att de inte tröttnar på att höra samma varje gång. Jag kan dem nästan utantill vid det här laget, det är nästan så att jag kan dem i sömnen. Dessamma gäller för dem. De uttalar ofta meningarna långt innan jag ens hunnit dit. Men jag antar att det är en trygghet att läsa samma varje gång. Och det är okej för mig, bara det somnar.


Här är lillen så trött att ha somnat ståendes


A MONTH IN THE US

 För exakt en månads sedan vinkade jag av familjen på Arlanda och satte kurs mot USA. Imorgon är det exakt fyra veckor sedan jag mötte min nya värdfamilj. En månad, fyra veckor, har gått så otroligt fort. Inte för att jag inte saknat er där hemma, för det det gör jag varje dag, men här händer det så mycket nytt hela tiden så jag knappt hinner känna efter ordentligt. Jag har hunnit se New York skyline ett antal gånger. Jag har sett Empire State buildin, the Statue of Liberty, Madison Square Garden och Central Park. Jag har besökt Macy's, Victoria's secret, Forever 21, American Eagle Outfitters, Sephora och alla andra affärer ni inte ens kan tänka er. Såsom ett Toys r us med ett pariserhjul i affären. Jag har ätit på äkta americansk hamburgeri, vilket förövrigt inte är min grejj, jag har smaskat på cupcakes och brownies, m&m's och skittles. Och icke att förglömma, Starbucks kaffe. Och sist men inte minst har jag lärt känna en annan familj och kommit några små barn väldigt nära. Vi har umgåtts varje dag i fyra veckor, och redan skapat massa roligt minnen. Dessutom har jag träffat många nya au pair vänner, från hela världen. Men trots allt nytt jag får vara med om, trots allt nytt jag ständigt lär mig, och trots att jag trivs, så lever jag fortfarande i en bubbla. Jag är trots allt ny i ett megastort land, och det tar tid att uppleva allt och det tar tid innan mn kan känna sig riktigt hemma och säker. Det känns som att ett år inte räcker till för att ens utforka området här runt omkring mig.


UPS AND DOWNS

 Idag åkte jag på en släng av hemlängtan. Jag hade precis varit på banken för att försöka öppna ett bankkonto. Det visade sig att jag hade hamnat hos en riktig tjurtant som inte hade något intresse av att vara trevlig och hjälpa mig, så något bankkonto fick jag aldrig. Istället tog jag mig snabbt ut därifrån och i den stunden kände jag att jag ville hem till Sverige. Hemma i Sveriger skulle det vara så mycket enklare, där skulle inte språket sätta käppar i hjulet åtminstonde. Hemlängtan slog till plötsligt och i full kraft men försvann lika fort som den kom. Efter några jobbiga minuter var jag inne på rätt spår igen.

 Med flaggan i topp avslutas nu dagen med nyinköpta klänningar, skor och nagellack hängandes på kroken. Fick dessutom allt för en billigt penning. Att fynda två klänningar på FOREVER 21 för omkring en hundra lapp är inget ni kan göra där hemma i Sverige. Inte kan ni dricka latte ifrån Starbucks heller. Pilutta er som Madicken skulle ha sagt!


Tillökning i garderoben




Behöver jag säga att jag älskar min Starbuckslatte? Älskar den dock inte lika mycket som era kommentarer. Fortsätt att kommentera jag uppskattar det enormt, även om jag kanske inte alltid svarar.

BRITISH ENGLISH

 Det gick inte att ta miste på att de var två små killar som lekte idag under playdaten. Bilar var nämligen det enda som dög åt de två. Även om min lillkille är riktigt inne på flygplan, så kommer bilar på en klar andra plats. Hans playdate älskar också allt som har med bilar att göra. Till och med soppbilen är en stor favorit. Men sen heter han ju Cooper också. Är man döpt efter en bil säger det väll sig självt att intresset måste finnas där.

 Efter lunchen skulle lillkillen få sova. Men det höll inte riktigt han med om. Tillsist tog jag honom med ut på en promenad. Motion á la småbarnsförälder skulle jag vilja kalla det när man är ute och promenerar med barnvagnen. Tillsist hamnade vi i alla fall på biblioteket där vi fixade nya lånekort samt lånade hem en hel drös med böcker och filmer. Det mesta handlar såklart om pott-träning.

 Fick även en fin komplimang i förbifarten på bibloteket. Biblotikarien frågade om jag kom från England. Tack tänkte jag men nej tack. Britisk engelska är nog det finaste jag vet, charmigt till tusen trots en hög dos av överklassdrag.

 


FIRST DAY AT SCHOOL

 Idag kom dagen vi alla väntat på nämligen första skoldagen för tvillingtjejerna. Dessvärre mådde den ena tjejen dåligt och fick stanna i sängen, ett tag i alla fall. För sedan kom hon uppspringandes med full fart för inte ville hon stanna hemma inte. Det hela slutade med att även hon hamnade i skolan. Det gick helt enkelt inte att hålla henne därifrån. Inte mig emot, jag fick en lugn och skön dag med lillkillen. Han fick ioförsig också börja skola idag, nämligen i sin alldeles egna pott-skola. Kanske inte den roligaste skolan som finns här i världen, varken för honom eller för mig, men dock så nödvändig.

 Tvärr lyckades jag inte ta någon bild på spektaklet. Och då menar jag menar givetvis spektaklet med de små tjejerna med sina stora ryggsäckar som ivrigt knallade iväg till sin första skoldag. För en liten nakenfis springandes på bakgården är inte så mycket att hänga i gran, som man brukar säga.


MANHATTAN, MANHATTAN

 Tidigt morgon steg jag upp, trots sen läggdags dagen innan, för att sätta mig på bussen in till Manhattan. Bussen var som alltid en kvart försenad. Men likväl måste jag så där i tid, för vem vet, någon gång kanske den går som den ska. Men som sagt, är ej kommen ännu. Väl inne i storstadsmetropolen mötte jag upp min vän Carolina. Vi begav oss till mötesplatsen för alla au pairer. Om jag inte redan nämnt det så pågick nämligen en scavanger hunt för alla au pairer inne på Manhattan idag. Hunten visade sig dock kräva mer engagemang än vad vi besatt vid den tidpunkten så vi tog till flykt. Köpte kaffe och bagel på Starbucks och entrade Central Park tillsammans med Jessica och Sophie, två andra au pairer. Central Park är numera mitt favoritställe. Trots att den megastora parken var fylld av folk var det en gemytlig stämning. Jag besitter inte ens ord för att bekriva atmosfären, den måste upplevas!




                                        Central Park is the place to be


                                             Carro, Jag och Jessica



                                               Jessica och Sophie


                  Carro fick tid att njuta av både väder, omgivning och gott kaffe


                                Jag framför baseballplanerna i Central Park


                                         Baseball i Central Park



                                                    Brofilofofering x2


                  
                                                        Sushi för två


JERSEY GARDENS

 Hemkommen från ett galet stort märkesoutlet. Man skulle kunna säga att Jersey Gardens ligger välplacerat intill Newark Airport och därför ser man många flyresenärer som proppar sina resväskor fulla lagom till hemfärd. Eftersom att jag har ett helt år på mig kände jag inte samma behov att shoppa loss. Lämnade stället med ynka två påsar. Ironiskt nog kom den ena från HM. Jag ställer mig fortfarnde frågan vad HM gjorde på ett märkes outlet i USA. Har de kanske missat att HM redan är en lågpriskedja!?

 

Blus från HM                                           Mitt nya armband, och mitt rum!!

Nu ska jag sätta mig i beetlen och köra iväg till ett au pair-möte. Regnar ute, så jag kan dessvärre inte köra nercabbat.. Imorgon bär det av till the city där jag ska möta upp bästa Carolina. Carolina som förövrigt är min äldsta barndomsvän.


DRIVER MANUAL

 Barnen sitter bänkade framför tv:n. Lillkillen är fastbunden i stolen och tjejerna har valt ut en barbie prinsses film. Au pairen, dvs jag, håller ett öga på barnen, ett på spisen där middagen lagas, ett tredje vid datorn. Inte för att jag har tre ögon i min ägo, utan jag är trots allt bara en tjej. En tjej som klarar av att göra flera saker samtidigt. Snart ska även körkortsboken plockas fram. Trots att jag redan passerat mitt körkortstest i Svergie måste jag ta och göra om det är i New Jersey. Behöver dock inte köra upp igen, utan bara passera teoriprovet. Vilket kanske inte är så bara hemma i Sverige. Men om jag förstår denna körkortsbok rätt, så ska det nog inte bli allt för svårt. Visste ni till exempel att man måste sitta korekt i sätet, och att man måste nå fram till gasen för att kunna köra en bil!?

POSTCARDS FROM FAR AWAY

 Titeln går kanske bara allmäneten förbi. Men för den som känner mig väl, eller kan sin Coldplay, lyser titeln lika stark och klart som en stjärna. Och precis som en stjärna i skyn kan mina värdbarn skina starkt, ibland. För efter en jobbig och kladdig dag, vi bakade chokladbollar och lekte i lekparken, kan man behöva något uppmuntrande. Som tidigare nämt har jag haft det lite jobbigt med den ena tvillingtjejen. Hon har skrikit efter sin mamma allt för ofta så att säga. Men efter middagen, och efter att jag blivit nedstänkt av babymat så sade den lilla tjejen: I DO LIKE YOU ANNA men en välmenande röst. Helt sporadisk och helt underbart. Det var bara att tack och ta emot. Därefter i soffan kröp hon upp i min famn och lade sig. Om inte annat så sken i alla fall jag upp likt en stjärna i skyn.


LIVET SKA VARA SOM FÖR EN FJÄRIL, EN SOMMARDAG

 Många har frågat mig, eller kanske först och främst min mor, hur vädret är här borta. Solen skiner för det mesta, dock gömd bakom tunna moln. Det viktigaste är att värmen finns här, precis som under de riktiga sommardagarna. För sommaren lever faktiskt fortfarnade här på andra sidan Atlanten. Hösten ligger kanske snart runt knuten, den brukar ju vilja smyga sig fram då skolan börjar. Med tanke på att skolan börjar nästa vecka så är det nog snart dags. Men jag är inte ledsen för det. Finns det något mysigare en hösten. Skolan börjar och jag och lillkillen kommer få ensamma dagar tillsammans. Helger kommer spenderas i mäktiga nyc. Promenerandes i Central park, men Starbucks kaffe i handen. Åhh, behöver jag säga att jag längtar. 

 Sedan finns det ju ytterligare en anledning för mig att längta till hösten. Min alldelles egna och älskade syster kommer nämligen på besök hit. I oktober landar planet som ska  föra oss samman. Det finns igen bättre person att få uppleva hösten i the city med.

 

 


LABOUR DAY

 En extra vilodag tackar man väll aldrig nej till. Labour day eller Labor day firas den första måndagen i September och dagen till ära ska alla arbetsmän, och kvinnor för den delen, vara lediga. Enklare sagt en gjort i dessa dagar, men de flesta kan åtminstonde njuta av en dag ledigt. Så mycket till firande har jag inte varit med om idag dock. Snarare verkar alla lediga människor ägna sig åt antingen jobba och städa hemma, åka iväg och shoppa eftersom Labour day bjuder på ordentlig rea. Eller så hinner man med bägge två, precis som min värdfamilj. Dessutom skulle vi hinna med en knytis här i parken. Slow food samfundet ordnade knytis här  för att få folk att börja laga ordentlig mat. Alla deltagande skulle ta med sig något hemlagad i matväg. Tyvärr mådde inte alla så bra här i familjen, så vi fick stanna hemma.

 Knytis i parken, BBQ, St. Sebastian's Fair , Farmers market. Endast Gud vet vad som kommer härnäst. Men det som står klart är att amerikanarna verkar måna om att träffa sina vänner och anordna roliga fester. En hypotes säger att det kanske är för att det är vanligt att ha sin släkt boendes långt ifrån en här i landet med långa avstånd. I Sverige träffar man släkten mycket oftare, och vänner bara någongång då och då. (Jag ber så hemskt mycket om ursäkt om jag dra alla över en kant.) Men när släkten inte alltid finns där krävs det istället att man träffar sina vänner. Det tycker i alla fall jag verkar troligt.



Bild från St. Sebastian's Fair


GERMAN PEOPLE

 Absolut största delan av alla au pairer är tyskar och så även i denna stad. Jag har inget emot tyskar i sig men när de börjar föra konversationen på sitt språk är det inte lika enklet att följa med längre. Anledningen till detta klagande är en incident från igår. Jag har nämligen umgåtts lite gran med några tyska au pairer här i närheten. När jag efter jobbet i lördagskväll fikade med en av dem bestämde vi oss för att dra in till the city dagen därpå. Sagt och gjort jag tillsammans med 4 andra tyskar entrade staden för en shoppingrunda i SOHO. Kvällens konversation begick dock till största delen på tyska, vilket kanske inte var det ultimata för mig. Så nu ska jag ut på jakt efter svenska au pairer, eller åtminstonde sådana som talar engelska.


Ni har sett det förut, och ni kommer få se det igen - Times Square by night


PUPPY

 

 Bakom den lilla söta fasaden finns en liten rackare må jag säga. Den söta lilla valpen har en benägenhet att vilja rymma iväg då och då. Men det gör inget, jag älskar henne ändå. Så söt, och så full av liv som bara en liten valp kan vara.

 

 Sitter förtillfället och kollar på tv. Värdföräldrarna är iväg på middag och jag har för länge sedan nattat de tre små liven, valpen ej inräknad. Tidigare under dagen lunchade jag med en annan svensk au pair i området. Imorgon kanske det blir NYC igen, brooklyn bridge väntar..


FRIDAY NIGHT

 En somrig fredagskväll för er där hemma i Sverige innebär förmodligen utgång. Men i detta stora land där jag befinner mig är jag trots min höga ålder minderårig. Så istället för att entra nybron eller harrys valde jag att spendera kvällen med bakning. Ett smarrigt lingonbröds recept letades fram och så även mina medtagna decilitermått. Lingonbrödet är superenkelt att göra, åtminstonde hemma i Sverige. Här visade det sig vara ett stort projekt. Åkte till en mataffär av gengren nyttigt/fullkorn/organiskt/närproducerat m.m, vilket bara det var en upplevelse. Väl vid mjölhyllan fick jag problem. Fick hjälp av två experditer för att försöka hitta Grahamsmjöl, vilket på google sägs vara en amerikansk produkt. Märkligt nog har ingen amerikan hört talas om mjölsorten. Istället letade vi upp grahamscrackers vilka ironiskt nog inte visade sig innehålla grahamsmjöl. Efter att killarna slagit upp grahamsmjöl i ett antal böcker kom de fram till ett likvärdigt substitut. Om de funkar återstå att se, för brödet befinner sig fortfarande i ugnen.

 På vägen hem från min nyfunna kärlek, affären med alla nyttigheter, åkte jag dessutom vilse. Hamnade på en stor väg åt motsatt riktning mot dit jag ville. Kunde såklart inte hitta någonstans att vända, utan fick snällt följa trafikriktningen. Även om det tog en liten stund innan jag kom hem så var ändå humöret på topp. Det var skönt att köra bil ensam, och få köra med lite fart dessutom. Hastighetsbegränsningarna är annars ganska låga häromkring.

STARBUCKS

 Den ena tjejen har det lite jobbigt just nu. Och jag har det jobbigt med henne. Men jag förstår det faktiskt. Precis lämnat gamla huset, och gamla Au Pairen. Nyligt fått ett nytt hus, ny omgivning och en ny Au Pair. Det kan inte vara lätt för en liten tjej. Det blev liksom för mycket nytt för en sån liten att ställa om sig till. Så idag spenderade  vi två lite ensamtid tillsammans. Vi promenerade den 4 minuters långa vägen till Starbucks. Där fick hon varm choklad och m&m's cookies, hennes favoriter. Kanske ingen mirakelkur, men ett gott försök i alla fall. Sedan skulle det lilla kakmonstret hjälpa mig att städa mitt rum. Det blev dock mer tid framför spegeln och dansandes balett än städning för hennes del. Men det gjorde inget för mig. Det kändes bara skönt att ha henne där brevid mig utan att hon skrek efter sin mamma.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0