-

 Tänk om alla dagar kunde vara som denna, då skulle jag trivas som fisken i vattnet. Barnen lyssnade på mig, vilket resulterade i att de fick göra roliga saker. Vädret var underbart, stålande sol och behaglig temperatur. Och så kom vi iväg till en stor och härlig park, kallad Edgemont Park. Med stora gräsytor, många parkbänkar, många ankor simmandes i vattnet och en stor lekplats för barnen. Det enda som inte gick som det skulle idag var att Lotta-filmen inte fungerade. Den kunde tydligen inte spelas utanför Europa. Attans också, jag som hade längtat efter få se den. Dumbo fungerade dock bra som substitut.

 En dag som denna behövdes verkligen. Gårdagen var nästintill hemsk. Tjejerna lyssnade inte på mig, de fick time out efter time out vilket inte ens hjälpte. Det kändes hemskt och det fick mig att fundera på vad jag egentligen gör här. Men självklart vet jag att de bara testar mig. Men att låta tuff och självsäker mot barnen när de testar en, när man innerst inne bara vill gråta är faktiskt inte alltid så lätt. Att dessutom tala ett främmande språk gör ju inte det hela enklare. 

 Men som sagt, idag var barnen otroligt snälla och de gör mig glad. Jag var någorlunda flitig med kameran idag så jag tänkte bjuda på lite bilder. Med lite menar jag också lite, tyvärr. Borde bli bättre på det där med bilder. För bilder säger ju trots allt med än tusen ord.


  
                        Dagen började enligt schemat med arts and crafts

 
                    Sedan picknick, fågelskådning och tillsist lek i parken

 Idag kom den "gamla" Au Pairen hem till oss efter sin resa i California. Trodde att det skulle kännas avskyvärt konstigt, men så var inte fallet. Hon visade sig vara väldigt trevlig, och numera är jag fullproppad med tips. Vi började dagen med lunch på mexican Chipotle. Sedan visade det sig vara någon slags av carnival i stan. Italienarna firade något helgon om jag inte missminner mig helt. Det innebar karusellåkande med barnen och sedan parad. Därefter mötte vi upp två andra au pairer och vi begav oss iväg för att bowla.

 Dagens häftigaste upplevelser var dock besöken vid Montclairs utsiktsplats. Man såg ut över hela NYC, där amazing är bara förnamnet. Försökte ta en bild, men bilden gör inte stället rättvisa. Man får varken med den häftiga synen eller den mäktiga känslan. 


   

 Nog för jag sett New York skyline ett par gånger nu, men jag blir fortfarande förbryllad över hur maffigt det faktiskt är. Gårdagen bjöd dock inte på det vakraste av väder så bland annat toppen av Empire State Building var dold av moln eller kanske snarare dis. Men vad gjorde det, det finns ju tillräckligt av höga byggnader att lägga blicken på. Turen in till Manhattan gick med buss. Smidigt gick det, max 40min sedan var jag där. Passerade dock en gigantisk kyrkogård, och faktum är att jag sett ett par sådana redan. Om det inte vore för att jag beundrar dem med respekt och en gnutta skräck så skulle jag tagit en bild och visat er. För det är en ganska häftig med dock skräckingivande syn.

 Väl på Manhattan var jag lämnad själv att försöka hitta till Empire State Buildning. Enkelt tänkte jag, det ska ju bara vara att kolla efter det höga tornet. Men när det fanns en massa andra höga skyskrapor ivägen visade det sig vara litet svårare. Dock måste jag tacka den som statsplanerat staden och ritat detta stora rutnät till gator, utan detta hade inte ens en gps klarat av att hitta inne i the big apple. Men som sagt, tack vare rutnätet är det ganska lätt att lotsa sig fram. Mötte upp en vän från au pair skolan och sedan begav vi oss iväg för shopping, trodde vi. Jag blev dock sjukt matt av allt folk och tappade all shoppinglust, om det nu hade funnits någon innan. Istället inhandlande vi kaffe på Starbucks och satte oss ned på Times Square för en lång pratstund. Om någon där runt omkring oss hade kunnat svenska hade de fort försåt att vi var au pairer, eftersom det stora samtalsämnet såklart var barn.

 Senare på kvällen, när mörkret börja falla och de megastora reklamskyltarna som pryder Times Square börjat lysa i alla sin prakt, mötte vi upp två till au pairer. En av dem var min kära barndomsvän Carro. Vi fyra traskade sedan iväg för att inta en mexikansk middag. Trevlig avslutning på en trevlig dag.

        

 Jag luktar baby just nu, och jag gillar det faktiskt. Babydoft blandat med sushi, för det är vad kvällsmaten bestått av. Jag vet inte hur många gånger vi har ätit ute den här veckan. Det går inte att hålla räkningen. Det är istället mycket enklare att räkna de gånger det lagats middag här hemma, vilket är högst ett par gånger. Sushi, burritos, nachos, falafel, sallad och veggieburgare är ett smakprov ur veckans meny. Därför måste jag nog göra dagens gymbesök till en god vana, om någon ska kunna känna igen mig när jag kommer hem. Nejdå, så farligt är det faktiskt inte. Det bör faktiskt nämnas att det mesta som äts här hemma är noga genomtänkt. Kalorier och andra nyttighetsfaktorer granskas innan de hamnar felaktigt i munnen. Dock måste jag säga att det är något svårare att vara hälsosam här. Till och med vår organiska lågfetthaltiga mjölk känns sötare än Arlas gröna. För att inte tala om det müsli som hamnar i samma skål. Men det finns ju en fördel med det också. Man behöver inte bli beroende av sitt lördagsgodis. Man kan ju ta en skål med mjölk och flingor istället för att tillfredsställa sitt sockerbehov.

  Det som dock framgått tydligt för mig att det är en stor skillnad mellan de mc donalds-feta amerikanarna och de mer hälsosammare. Jag har faktiskt sett folk på gatan som haft stor uppsvullna, halv ruttna och blåtäppta ben. Ben vars enda utväg är att amputeras bort. Vilket jag tidigare bara skådat i mina biologiböcker i skolan. Men som tur är har jag hamnat hos en familj av den andra sorten. Vilket bara min värdmammas dagliga gymvisiter är ett bevis på.

 Äntligen funkar datorn som den ska igen, var nyligen och köpte en ny adapter. Dagen har förövrigt varit väldigt fartfylld, med både barnkalas och restaurangbesök. Vi har varit så upptagna att födelsedagsbarnet inte ens har hunnit öppna sina presenter. Födelsedagsbarnet var till och med så trött sa att han somnade stående, lutandes mot sin säng. Väldigt gulligt såklart.

 Gårdagen var väldigt omtumlande. Till att börja med var vi svenska tjejer på au pair skolan tvugna att säga hej då till varandra. Många bor dock runt New York/ New Jersey trakten, så kommer såklart ses igen. Avskedet kändes dock inte så sorgligt eftersom att nervositeten tog alla plats. När jag såg min värdfamilj komma trodde jag nästan att jag skulle svimma av nervositet. Men det var jättegulliga redan från början. Jag gav barnen några presenter som jag tillverkade på arts and crafts lektionen på skolan. Faktum är att tjejerna fortfarande bär armbanden de fick av mig, så jag tror de uppskattade dem. När vi väl kom hem tog vi en promenad till dowtown Montclair. Vi åt falafel och checkade in stället. Efter det förtjänade alla en vilostund, så jag och barnen kollade på snövit. På kvällen åkte vi och åt en jättegod sushi innan jag föll i sömn i mitt rum, jag var såå trött efter alla nya intryck.

 Imorgon är det dags för ett nytt barnkalas. Jag är egentligen ledig, så jag får välja om jag vill följa med eller ej. Kan inte riktigt bestämma mig just nu. Jag skulle ioförsig behöva lite vila, men samtidigt vill jagtillbringa så mycket tidmed familjen som möjligt så jag lär känna dem. Jag får helt enkelt se hur jag känner imorgon.