OM ÄNDÅ...
Imorgon blir det förmodligen reunion och utgång med gamla järngänget. Det är inte lätt att få ihop det när alla är ute på sina strapatser. Vissa hittar lyckan i Norge (om lyckan köps för pengar vill säga), andra jobbar, eller ska jag säga festar, på västkusten. Sen finns det ju dem som knegar här hemma också. Tillsist finns dem som svävar omkring på moln och drömmer om det som komma skall. De som ska ut på de stora äventyren, såsom USA eller varför inte jordenrunt resor.
Dessutom finns det en skara som ska offra sitt liv för forsatta studier också. Tro det eller ej, men den skaran är jag något avis på. Jag kom nämligen in på det enda programmet jag sökte, det programmet som jag ville gå. Har dessutom fått hem alla möjliga papper från skolan. Det roligaste är utan tvekan fadderiets enkätundersökning. Jag kunde inte hålla mig för skratt när jag ögnade igenom frågorna. Kunde inte tro att enkäten var seriös och att svaren skulle skickas in. Kort och gott representerade enkäten väl hur studentlivet kommer bli. Väldigt roligt men samtidigt mycket tuffa studier. Det kändes tufft att tacka nej till platsen, jag som redan längtar dit. Men som sagt så ska jag njuta av ett år i the United States först, vilket säkert också kommer bli tufft på sitt sätt. Om ett år väntar dock studier av Teknisk fysik vid Linköpings tekniska högskola!!
GOLF
Igår gjorde jag misstaget att sätta min fot på golfbanan. Har lyckats hålla mig undan därifrån i två hela år, och inte var jag någon golffantast innan dess heller. Igår var jag dock bara där för att hämta syster min. Det slutade dock med att jag inte fick åka därifrån förens jag slagit upp en hög med bollar. Försökte så gott jag kunde, och det visade sig duga ganska bra. Svingen fanns där trots den långa vilan. Visst måste jag erkänna att det var lite kul också, då man träffade bollen vill säga.
Det ena leder till det andra som man brukar säga. Så nu ikväll var jag på den ödesdigra golfbanan igen. Denna gång för att ta mig igenom 9 hela hål med syster som sällskap. Precis som gårdagen så gick det även idag alldeles förträffligt bra. Om man bortser från nån mulligan här och några dropp där vill säga. Men jag står fast vid mitt golfmotto: Det gäller att vila säg i form. Det är åtminstonde mitt försvar till att slippa bli iväg släpad till det gröna golflandskapet av min annars väldigt golftokiga familj.
TILL SJÖSS
Någon har varit så snäll och skänkt oss en gammal eka. Idag fick den lilla båten hoppa ned i plurret intill vår brygga. Åror införskaffades och fiskespöna rotades fram och sedan var vi redo för jungfruturen. Dessvärre var inte blåsten på vår sida, åtminstonde inte på utfärden. Att vi dessutom glömt ankare gjorde inte saken bättre. Så medan de andra sökte lyckan i sjön med sina spön fick jag glatt sitta där och ro. Hade dock svårt att hålla kursen så syster min fick ta över..
DEN KVINNLIGA GENEN
Jag har under en längre tid varit utan min riktigt kvinnliga gen, ni vet den där som skapar ett shoppingberoende hos det kvinnliga könet. Jag har under hela våren gått uttråkad på stan utan lust att vilja köpa något. Förvisso har det varit skönt för ekonomin, men destu tråkigare när man letar i garderoben efter något att sätta på sig. I dag märkte jag dock att genen var tillbaka och i funktion. Det var när jag vandrade runt på stan idag med min käre vän, som befunnit sig på något varmare breddgrader ett tag, som köplusten kom tillbaka. Redan i första affären fastnade jag för flera plagg. Och det, självklart bara för att jag bestämt mig för att inte shoppa något innan det bär av till USA, utan istället spara för att kunna shoppa ordentligt där. Men som tur var så nästintill skänkte Monki iväg sina plagg idag, då rean var så hög som 75%. Så ett och annat kap åkte ned i den genomskinliga plastpåsen. Så jag är nöjd ändå.
Snart bär det av till min gamle vän som är hemma på en snabbvisit från Norge där hon annars jobbar och står i dagarna i ända. Passande att hon är hemma idag då det är hennes födelsedag, hennes 19onde sådan. Lite fika lär det säkert bli med andra ord..
Snart bär det av till min gamle vän som är hemma på en snabbvisit från Norge där hon annars jobbar och står i dagarna i ända. Passande att hon är hemma idag då det är hennes födelsedag, hennes 19onde sådan. Lite fika lär det säkert bli med andra ord..
3 VECKOR KVAR!!
3 veckor och 1 dag är vad som återstår tills det är dags att sätta sig tillrätta på planet med slutdestination New York. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om 3 veckor är en lång tid eller inte. I de stunder jag längtar till familjen i NJ känns det som att 3 veckor är en oändlighet, och att jag bara vill åka dit på en gång. Vid sådana tillfällen är det tur att jag har en massa bilder och filmklipp av dem att ta till för att dämpa längtan något. Samtidigt är jag nervös för hur det ska bli när jag väl är där, och därför vill jag helst skjuta upp det hela. Att tänka på att det endast är 3 ynka veckor kvar här hemma känns också skrämmande. Jag ska hinna packa och förbereda mig mentalt. Jag ska hinna umgås och sedan vinka av all släkt och vänner. Jag vill också hinna med att njuta av den svenska vardagen som jag kommer gå miste om i USA. Inte för att jag kommer sörja över det då, vardagen kommer ju ersättas av den nya och mer spännande amerikanska.
Det är alltså 3 veckor kvar tills jag, ensam, ska sätta kurs mot en ny destination. Jag ska till en främmande familj i ett främmande land och allt vad det innebär med nya vanor och traditioner. Sen är det ju det där med språket också. Det kommer att vara frustrerande i början att inte kunna uttrycka sig så som man är van vid. Det kommer verkligen kännas jättejobbigt. Men som tur var så kan ju min hostdad svenska vilket känns tryggt. Men jag åker ju trots allt dit för att lära mig engelska, så svenskan måste ändå förbli den sista utvägen.
Men visst känns det också spännande. Att få kliva ur ens gamla spår, ens enträgna mönster och födas om på nytt, på ett nytt ställe med nya förutsättningar och möjligheter. Och att få ta del av detta nya liv tillsammans med en annan familj och dess underbara barn måste nog vara det bästa sättet. Men dessa meningar känns bara som tomma ord i mitt huvud just nu . Jag tror inte att jag fattar riktgit vad jag ger mig in på. Ett år är en ju ganska lång tid ändå, tänk vad mycket nytt man kommer få uppleva. Alldeles för mycket för att ta in i denna stund..
Svenskt
Ytterligare en helsvensk dag passerar förbi här hemma. En riktigt mysig förmiddag har redan rusat i väg i miljövetenhetens tecken. Gårdsbutiker har nämligen besökts och fina råvaror inhandlats. Fisk, ägg och grönsaker har bland annat fått följa med hem. Dessutom kikade vi in på ett supermysigt fik på vägen. I en ombygd lada med intill liggande växthus intogs en god och hemmalagad fika. Nu ska jag snart bege mig iväg för bärplockning, kubbspel och grillning. Hoppas vädret håller upp!
Tänkte även snart sätta mig ned och skriva och pricka av i en punktlista för allt som borde göras och fixas innan det bär av till New York. Tänkte även samla alla utgifter på ett papper för att få lite koll på vad det egentligen kostar att åka iväg. Kanske är intressant att veta, åtminstonde för dem som själva funderar på att åka iväg. För visst ha plånboken blivit lite tunnare. Men inte alls som om man skulle ha åkt iväg för att plugga i USA, som egentligen var min första tanke..
Tänkte även snart sätta mig ned och skriva och pricka av i en punktlista för allt som borde göras och fixas innan det bär av till New York. Tänkte även samla alla utgifter på ett papper för att få lite koll på vad det egentligen kostar att åka iväg. Kanske är intressant att veta, åtminstonde för dem som själva funderar på att åka iväg. För visst ha plånboken blivit lite tunnare. Men inte alls som om man skulle ha åkt iväg för att plugga i USA, som egentligen var min första tanke..
Antioxidanter
Godare frukost får man leta efter. Dessutom är min kropp fullproppad av antioxidanter, min syn är förbättrad, hyn har fått nytt lyster och magen har fått förnyad styrka. Eller hur var det nu blåbär påverkade kroppen?
Liten notis
Hemma igen efter att agerat mini-taxi-tur. Att köra bil på nätter/eller som i detta fall kväll, är trots allt ganska roligt. Att sitta där själv i mörkret, ha fri väg framför sig och spela hög musik är minst sagt underhållande. Jag vågar till och med vid dessa tillfällen sjunga för mig själv, då i vanliga fall till och med mina egna öron mår dåligt av att höra min stämma. Men där i bilen överöstas jag lätt av de dånande högtalarna. Dessvärre har dessa bilturer en vana att ta sig frammåt lite för ohälsosamt fort. Men det finns ju förvisso ingenting i vägen som stoppar en. Dock har jag stor respekt för stora vägen utanför huset. Där kan man i mörkret knappt passera utan att få syn på antigen en hare, en katt, ett rådjur eller kanske till och med en räv. På den vägen vågar man knappt komma upp emot hastighetsgränsen med andra ord.
Sol
Idag var en sådan dag som jag kommer sakna när jag befinner mig på andra sidan jorden. Dagen bestod av en klarblå himmel, luften var fylld av doften av nyklippt gräs och solens strålar lyste upp och värmde min kropp. Mor och jag tillbringade förmiddagen på bryggan. I viken flöt båtar, skotrar och någon jetski förbi, vilket mot alla ods lämnade en lugn och rofylld stämmning på vår brygga. Syster och hennes följeslagare anslöt och strax därefter även far och farfar. Till lunch serverades färskpotatis och varmrökt lax, absolut en av favoriterna. På senare eftermiddagen tog sig hela gardet ut i skogen, vilket inte händer allt för ofta vill jag påpeka. I skogen stod björnens blåa favoritbär och väntade. I ett hus intill spelades musik. Och det är minsann inte var dag man plockar blåbär till partymusik. Mor min hade inte tålamod till att plocka blåbär så hon gick iväg på en tur för att leta svamp. Efter ett tag kom hon tillbaka med en enstaka kantarell i korgen, vilket bedrift! Strax efteråt kom syster min fram med en nästintill tom burk och klagade på att hennes mage värkte. Det komiska var att hennes läppar var blåare än någonsin. Inte konstigt att magen sa ifrån och att burken var tom.
Efter turen i skogen tror jag att jag kan titulera mig som den flitigaste blåbärsplockaren i familjen. Dock slog jag inte farfar. Till mitt försvar kan jag säga att han är något mer tränad till att plocka de små rackarna än vad jag är. Kvällen avrundades med tennisspel och tillsist blåbärspaj framför miss Marple. Imorgonbitti ser jag fram emot en skål med blåbär och mjölk.
Kanske är det för att dagen tillbringats på ett sådant svenskt sett som jag börjar känna mig en gnutta sentimental. Det börjar nämligen kännas att det är på riktigt det här med USA. Flyget är bokat och idag damp visumet ner i brevlådan, vilket kanske inte är helt sant då bara avin kom hem och jag fick kvickt bege mig till macken för att hämta ut det egentliga visumet. Dock visade det sig inte vara så spännande som jag tidigare trott. Det vara ju bara en papperlapp påklistrad i mitt annars allt för tråkiga pass. Men det viktiga jag ville få fram är att jag nu vet att både ett flyg och en familj väntar på att jag ska anlända inom en snar framtid. Det känns lite läskigt ska jag medge, det är trots allt väldigt modigt att ge sig iväg till en främmande familj i ett främmande land för att stanna där ett år.
ps. Jag ber om ursäkt för de tråkiga och opersonliga bilderna. Snart ska dock min nya kamera levereras och då ska jag försöka mig på lite roligare bilder. Vågar dock inte lova för mycket. ds.
Harry P
I går fick jag äntligen sätta mig tillrätta i de röda samettsstolarna med ögonen riktade mot den stora duken. Harry Potter var det som visades för den som inte redan listat ut det. Mitt Harry Potter intresse kommer kanske inte till sin rätt när jag medger att jag inte var där redan på premiären. Jag får skylla på att biljetterna tog slut, och att min brist på beslutsamhet satte stopp för mina planer. Egentligen är jag ju lite av en Harry Potter-nörd, jag har läst böckerna på både engelska och svenska och dessutom 15ggr om skulle jag vilja påstå. Men när det kommer till filmerna brukar jag dock bli besviken. Den röda tråden brukar försvinna och handlingen hoppar lite här och där, men så var inte fallet igår. Harry Potter and the Half-Blood Prince visade sig vare en höjdar film. Kanske var det just för att jag inte hade några riktiga förväntningar på den. För vem har det, efter att ha läst boken där det knappt händer något. Ett vilo år som bara går ut på att trappa upp stämningen inför det som komma skall i nästa del. Den ända förväntningen jag hade var att få gråta. Ni Harry Potter-nördar vet givetvis vilken scen jag menar (och för er andra spelar det väll ingen roll om jag avslöjar att den legendariske rektorn Dumbledore dör). Men vad var det jag sa om förväntningarna, det brukar ju inte gå i uppfyllelse, och så inte denna gång heller. Inte ens en liten tår föll ned för kinden. Kan hända att de fanns där inne i ögonvrån men att de aldrig ville göra något väsen av sig.
Såpa
Kanske är det för att jag är rädd för en kulturkrock som jag redan nu, om ens sagta men ändå säkert, försöker ändra min livsstil den litet mer amerikanska som jag så småningom kommer ha anamma helt. Dagens steg i den amerikanska riktningen gick ut på att städa. Inte för att städa är speciellt amerikanskt, för familjen jag ska till har trots allt en cleaning lady som sköter det mesta. Men min värdmamma har råkat yttra att hon är smått pedantisk när det kommer till städning och att det är ytterst viktigt att det är rent och fint. Härligt tänkte jag och satte genast igång att städa. I vanliga fall brukar jag hålla snyggt i mitt rum, men under den sista veckan har rummet lyckats blivit en inferno av prylar. Efter dagens dammning och skrubbning doftar det dock ljuvligt av såpa i både mitt sovrum och toalett. Nu ser jag fram emot att nyduschad och fräsch gå och lägga mig i min nybäddade säng i mitt nystädade rum, där det ena doftar ljuvligare än det andra!
typiskt svenskt
Den mest typiska svenska frasen jag känner till, och som jag verkligen avskyr att höra är "passa på". Enda sedan barnsben har man varje sommar hört att man ska passa på att vara ute när det är fint väder. Man skulle passa på att sola när solen var framme. Titta på tv kan man minsann göra när det regnar. Kanske är det inte så konstigt att folk säger så, för i Sverige kan man inte riktgit lita på vädret, och man kan definitivt inte ta solen förgivet. Men jag ogillar endå att passa på.
Men det senaste dagarna har jag bittert fått ångra att jag inte tagit åt mig av "passa på-livsstilen". Två dagar denna vecka har det varit strålande sol, och som jag väntat på att solens strålar ska nå min hud och göra den brun. Men självklart har just dessa dagar ägnats åt att uträtta ärenden på stan, något jag kunde ha uträttat vid annat mer passande tillfälle. Men jag får helt enkelt skylla mig själv, för det är ju endast jag själv som får gå om kring som det vita spöke jag en gång är född till.
Men det senaste dagarna har jag bittert fått ångra att jag inte tagit åt mig av "passa på-livsstilen". Två dagar denna vecka har det varit strålande sol, och som jag väntat på att solens strålar ska nå min hud och göra den brun. Men självklart har just dessa dagar ägnats åt att uträtta ärenden på stan, något jag kunde ha uträttat vid annat mer passande tillfälle. Men jag får helt enkelt skylla mig själv, för det är ju endast jag själv som får gå om kring som det vita spöke jag en gång är född till.
Ambassadbesök
Då var man hemkommen efter en dag i vår vackra huvudstad, inte för att vi hann se så mycket av den. Trots att jag är ganska morgonpigg i vanliga fall så kändes det jobbigt idag då klockan ringde så tidigt som halv 6. Men upp kom jag i alla fall. Hämtade upp Carro på vägen till stationen och sedan var det planerat att ta en tupplur på tåget. Men så blev det inte riktigt. Vi var alldeles för nervösa inför ambassadbesöket så istället granskades papper efter papper noga av våra allt för trötta ögon. Väl i Stockholm fick vi bråttom. Första destination var kontoret för att hämta upp några papper. Stessade till tusen skyndade vi oss där efter iväg till ambassaden. Väl där gick allt väldigt smidigt och fort. Vi blev till och med klara innan utsatt tid. Alla stress hade med andra ord varit helt i onödan. Tusan också, vi som aldrig hann dricka upp vårat kaffe.
Efter ambassaden vankades ett möte på kontoret. Träffade många blivande Au Pairer, och någon som ska åka samma dag som mig till och med, alltid kul att veta. På mötet kom föredetta Au Pairer och berättade om de äventyr de varit med om. Så fullroppade av information och inspiration gick vi där ifrån för att inta Taco Bar där nacho stod på menyn.
Idag är det precis en månad kvar tills det bär av. En månad känns som som en lång tid, åtminstonde nu när allt pappersarbete börjar bli klart och orosmålnen börjar skingra. Men när man börjar tänka på all släkt och vänner som man måste hinna umgås med och alla platser man måste hinna se innan man åker börjar det kännas som om tiden inte riktigt räcker till. Det får mig också att tänka på alla nödvändiga prylar jag måste införskaffa och inte minst alla presenter till värdfamiljen som också måste inhandlas. Och sen var det ju det där med att packa, något som jag alltid har avskytt att göra...
Efter ambassaden vankades ett möte på kontoret. Träffade många blivande Au Pairer, och någon som ska åka samma dag som mig till och med, alltid kul att veta. På mötet kom föredetta Au Pairer och berättade om de äventyr de varit med om. Så fullroppade av information och inspiration gick vi där ifrån för att inta Taco Bar där nacho stod på menyn.
Idag är det precis en månad kvar tills det bär av. En månad känns som som en lång tid, åtminstonde nu när allt pappersarbete börjar bli klart och orosmålnen börjar skingra. Men när man börjar tänka på all släkt och vänner som man måste hinna umgås med och alla platser man måste hinna se innan man åker börjar det kännas som om tiden inte riktigt räcker till. Det får mig också att tänka på alla nödvändiga prylar jag måste införskaffa och inte minst alla presenter till värdfamiljen som också måste inhandlas. Och sen var det ju det där med att packa, något som jag alltid har avskytt att göra...
Trevlig kväll
Efter regn kommer solsken..
...eller ska jag kanske säga tvärtom. Dagen har nämligen inneburit solsken och sommarvärme, men så satte åskan igång och drog med sig piskande regn på en gång. Jag som sett fram emot en varm kväll på stan med sommarklänning.
Idag har Carro och jag gjort en visit i staden och mycket fick vi gjort. Fixade en massa på banken och sedan tog vi kort till visumhandlingarna. Där duger det inte med vilket kort som helst, så 150kr spenderades på det kortet. Inte mycket annat att göra än att le snällt och dra sitt kort. Vi hann även med att kika lite efter presenter som ska med till USA. Milt sagt blev vi kära i alla söta barnkläder. Rosa tyllkjolar och prinsessklänningar, glittriga diadem och trollspön, inte konstigt att vi ville ta med oss hela affären hem. Undar om jag kommer få med mig några egna kläder till USA eller om väskan kommer fyllas av små gulliga klädes plagg vilka jag bara kan drömma om att komma i.
Tyvärr har jag ingen ljusrosa prinsessklänning att ta på mig ikväll. Istället sitter jag med en tråkig hög kläder och försöker hitta något jag kan tänkas vilja ha. Att välja kläder inför en utekväll är nog det jobbigaste jag vet. Antigen känns det för uppklätt eller annars för vardagligt. Idag tror jag att det lutar åt det sistnämnda alternativet, för jag tappade helt inspirationen nu när vädret gjorde mig besviken.
Idag har Carro och jag gjort en visit i staden och mycket fick vi gjort. Fixade en massa på banken och sedan tog vi kort till visumhandlingarna. Där duger det inte med vilket kort som helst, så 150kr spenderades på det kortet. Inte mycket annat att göra än att le snällt och dra sitt kort. Vi hann även med att kika lite efter presenter som ska med till USA. Milt sagt blev vi kära i alla söta barnkläder. Rosa tyllkjolar och prinsessklänningar, glittriga diadem och trollspön, inte konstigt att vi ville ta med oss hela affären hem. Undar om jag kommer få med mig några egna kläder till USA eller om väskan kommer fyllas av små gulliga klädes plagg vilka jag bara kan drömma om att komma i.
Tyvärr har jag ingen ljusrosa prinsessklänning att ta på mig ikväll. Istället sitter jag med en tråkig hög kläder och försöker hitta något jag kan tänkas vilja ha. Att välja kläder inför en utekväll är nog det jobbigaste jag vet. Antigen känns det för uppklätt eller annars för vardagligt. Idag tror jag att det lutar åt det sistnämnda alternativet, för jag tappade helt inspirationen nu när vädret gjorde mig besviken.
En sommarkväll
Sommar och sommar,,, kanske är det att ta i lite väl. Den senaste tiden har vädret varit tristare än alla sagan om ringen filmerna tillsammans, (den som känner mig vet att det betyder att det är riktigt dötrist.)
Igår var vädret dock litet bättre, vilket togs väl tillvara på då en trevlig grillkväll arrangerades. Arrangören herself klagade över sina dåliga matlagningskunskaper. Det var dock inget vi märkte av. Nyplockad potatis och sallad från landet. Hembakt bröd och kanelbullar, egengjorda tårtbottnar och körsbärssylt och handplockade jordgubbar och smultron. Det ända som fanns att klaga på var grillkunskaperna, för kanske låter inte kolsvarta krispiga zucchinchips gott!?
Annars var det ena tillbehöret godare än det andra. För att inte tala om kanelbullarna. Jag har aldrig tidigare smakat några godare, det var som att äta den kladdiga mitten av bullen om och om igen. Och för att göra ögonblicket ännu mer njutningsfullt spelades Coldplay musik i bakgrunden, ögonblicket var fulländat!!
Ikväll väntar ett bokat bord på Grappa,smarrigt värre, tillsammans med klassen (för den regelrätta är det den gamla klassen men jag föredrar att skippa epitetet). Förmodligen vankas en utgång på det, ska bli väldans kul :)
Igår var vädret dock litet bättre, vilket togs väl tillvara på då en trevlig grillkväll arrangerades. Arrangören herself klagade över sina dåliga matlagningskunskaper. Det var dock inget vi märkte av. Nyplockad potatis och sallad från landet. Hembakt bröd och kanelbullar, egengjorda tårtbottnar och körsbärssylt och handplockade jordgubbar och smultron. Det ända som fanns att klaga på var grillkunskaperna, för kanske låter inte kolsvarta krispiga zucchinchips gott!?
Annars var det ena tillbehöret godare än det andra. För att inte tala om kanelbullarna. Jag har aldrig tidigare smakat några godare, det var som att äta den kladdiga mitten av bullen om och om igen. Och för att göra ögonblicket ännu mer njutningsfullt spelades Coldplay musik i bakgrunden, ögonblicket var fulländat!!
Ikväll väntar ett bokat bord på Grappa,smarrigt värre, tillsammans med klassen (för den regelrätta är det den gamla klassen men jag föredrar att skippa epitetet). Förmodligen vankas en utgång på det, ska bli väldans kul :)
(miss)lyckad cykeltripp
I söndags begav jag mig tillsammans med mina två kompanjoner ut på en cykeltripp. Mil efter mil passerades och backe efter backe bestegs. Till en början gick det bra, men när vi tillsist nådde vårt mål Vinön fanns det inte mycket kvar av en. 7mil kanske inte är så mycket att skryta om, men för oss var det ingen barnlek. Ovan och otränad var jag med en oväxlad damtralla och mycket packning, rumpan skrek av smärta efteråt kan jag lova!
Efter en natt i tält skulle vi bege oss hemmåt. Vi skulle egentligen dela upp etappen på två och tälta en natt i Hjälmaresund. Men att tälta en natt till var helt uteslutet, ryggen sa helt enkelt ifrån. Istället pinade vi oss hela vägen hem. Om det blir någon liknade resa i framtiden är jag osäker på, men om, så tänker jag träna min rumpa att sitta på en obekväm sadel långt i förväg.
På Au Pair fronten händer en hel del just nu. Idag ska jag avsluta mitt träningskort och så ska jag på hälsoundersökning. Får med andra ord hoppas på att cykeltrippen inte orsakat någon större skada på min hälsa. Sedan ska jag fylla i visumpapprerna för på fredag vankas en tripp med Carolina till huvudstaden och Amerikanska Ambassaden, även ett möte hos au pair organisationen är inbokat. Måste betala in pengar till ambassaden och organisationen. Sedan måste jag köpa en kamera, en extern hårddisk och en Webcam. Och där sved det till ordentligt i plånboken. Men det lär det vara värt :)
Efter en natt i tält skulle vi bege oss hemmåt. Vi skulle egentligen dela upp etappen på två och tälta en natt i Hjälmaresund. Men att tälta en natt till var helt uteslutet, ryggen sa helt enkelt ifrån. Istället pinade vi oss hela vägen hem. Om det blir någon liknade resa i framtiden är jag osäker på, men om, så tänker jag träna min rumpa att sitta på en obekväm sadel långt i förväg.
På Au Pair fronten händer en hel del just nu. Idag ska jag avsluta mitt träningskort och så ska jag på hälsoundersökning. Får med andra ord hoppas på att cykeltrippen inte orsakat någon större skada på min hälsa. Sedan ska jag fylla i visumpapprerna för på fredag vankas en tripp med Carolina till huvudstaden och Amerikanska Ambassaden, även ett möte hos au pair organisationen är inbokat. Måste betala in pengar till ambassaden och organisationen. Sedan måste jag köpa en kamera, en extern hårddisk och en Webcam. Och där sved det till ordentligt i plånboken. Men det lär det vara värt :)
Ny i bloggträsket
Precis som rubriken löd så är jag nu ny i bloggträsket. Träsk har ju en förmåga att dra ner en tills man är fast. Om denna blogg lyckas fånga mig återstår dock att se. Kanske ska ni inte förvänta er ett allt för långvarigt besök..
Anledningen till att jag nu sitter här med en blogg framför mig är att jag ska åka iväg till USA. Ett år som au pair i Montclair, New Jersey, är vad som väntar. Den 17aug bär det av till New York City för att sedan hamna 40min utanför i Montclair. Och om jag inte tappat huvudräkningen helt nu under sommarlovet innebär det att det bara är 37dagar kvar!! 37 dagar fyllda av drömmar och längtan, av förberedelser och oro och inte minst sorgliga avsked. Men det är ju trots allt inte för alltid.
Anledningen till att jag nu sitter här med en blogg framför mig är att jag ska åka iväg till USA. Ett år som au pair i Montclair, New Jersey, är vad som väntar. Den 17aug bär det av till New York City för att sedan hamna 40min utanför i Montclair. Och om jag inte tappat huvudräkningen helt nu under sommarlovet innebär det att det bara är 37dagar kvar!! 37 dagar fyllda av drömmar och längtan, av förberedelser och oro och inte minst sorgliga avsked. Men det är ju trots allt inte för alltid.
