-

Då var man hemkommen efter en dag i vår vackra huvudstad, inte för att vi hann se så mycket av den. Trots att jag är ganska morgonpigg i vanliga fall så kändes det jobbigt idag då klockan ringde så tidigt som halv 6. Men upp kom jag i alla fall. Hämtade upp Carro på vägen till stationen och sedan var det planerat att ta en tupplur på tåget. Men så blev det inte riktigt. Vi var alldeles för nervösa inför ambassadbesöket så istället granskades papper efter papper noga av våra allt för trötta ögon. Väl i Stockholm fick vi bråttom. Första destination var kontoret för att hämta upp några papper. Stessade till tusen skyndade vi oss där efter iväg till ambassaden. Väl där gick allt väldigt smidigt och fort. Vi blev till och med klara innan utsatt tid. Alla stress hade med andra ord varit helt i onödan. Tusan också, vi som aldrig hann dricka upp vårat kaffe.

 Efter ambassaden vankades ett möte på kontoret. Träffade många blivande Au Pairer, och någon som ska åka samma dag som mig till och med, alltid kul att veta. På mötet kom föredetta Au Pairer och berättade om de äventyr de varit med om. Så fullroppade av information och inspiration gick vi där ifrån för att inta Taco Bar där nacho stod på menyn.

 Idag är det precis en månad kvar tills det bär av. En månad känns som som en lång tid, åtminstonde nu när allt pappersarbete börjar bli klart och orosmålnen börjar skingra. Men när man börjar tänka på all släkt och vänner som man måste hinna umgås med och alla platser man måste hinna se innan man åker börjar det kännas som om tiden inte riktigt räcker till. Det får mig också att tänka på alla nödvändiga prylar jag måste införskaffa och inte minst alla presenter till värdfamiljen som också måste inhandlas. Och sen var det ju det där med att packa, något som jag alltid har avskytt att göra...