-

 Idag kände jag mig äntligen tillräckligt mogen för att våga ta steget in i spinningsalen. Spinning som under förra året var min favorit träningsform. Men sedan måste något ha hänt, för plötsligt lät jag cykelt stå och skrota och träningsvärken uteblev. Om man inte räknar med sommarens misslyckade cykeltripp vill säga. Efter dagens pass har jag insett vad jag gått miste om. Att sitta där på den smala sadeln, flåsandes, svättandes och med en instruktör som skriker åt en att kämpa är faktiskt ganska roligt. För att inte nämna alla positiva effekter det måste ha på kroppen.

 Vi besökte skolan idag, trots att skolan var stängd pga av en judisk holiday. Vi hade tänkt utnyttja skolans lekplats, men det gick visst inte för sig. Ett hänglås satte nämligen stopp för våra planer. Då tjejerna inte ville låta låset stoppa dem var vi tvugna att säga att polisen skulle komma och ta dem om det försökte ta sig in. Detta resulterade i att fantasin började bubbla i deras huvud. Tillsist hade de kokat ihop en historia som de berättade för mig med en sådan inlevelse. Och med den inlevelsen gick det inte att hålla sig för skratt. Historien gick något i stil med:
"If we go in to the playground, the police will come and get us. And if we hide, they will put us in the police car. And at the police station we will get a long, long, big time-out"

 En stor blågul byggnad fylld med möbler och mat. En svensk oas som jag har på känn kommer betyda mycket för mig härborta. Självklart är det IKEA jag talar om. Ingvar Kamprads stora kedja som satt Sverige på kartan. Mitt mål med dagens besök var dock att köpa med mig Marabouchoklad hem. Typiskt nog fanns det ingen kvar, men det fanns gott om lax, köttbullar, pepparkakshus, glögg, cider och allt annat svenskt. Ned i påsen åkte sirap, pärlsocker, Ahlgrens bilar och Singoalla kakor. Det mesta man saknar från Sverige, i matväg, fanns där förutom lösgodis. Tur att syster kommer snart, så hon kan köpa med sig en stor påse till mig.

 Efter IKEA stannade vi en snabbis på Jersey Gardens. Helt plötsligt hör jag mitt namn ropas. Men eftersom jag har kanske världens vanligaste namn är jag van med att inte ta åt mig alltför mycket. Fast denna gång var det faktist mig någon menade. För när jag tittade upp fick jag syn på ett välkänt ansikte hemmifrån. Hur lustigt är inte det att vi möttes just där. Ioförsig var det inne på FOREVER 21, dit alla verkar dra sig, men ändå.

                 

 Att sluta tidigt att Fredag är inget jag tackar nej till. Speciellt inte en fredag som denna, då solen lyste upp och spred både värme och glädje. Inte fanns det något bättre sätt att njuta av det än att ta med sig en bok till Starbucks uteservering. Att sätta sig tillro i solen, med en latte och en underhållande bok, och svättas i sina tunna sommarkläder trots att klockan hunnit slå 5 är inte fåförunnat. Dock drabbades jag av hybris. För när kvällen väl kom och jag skulle rulla iväg för att möta upp några andra Au Pairer över lite minigolf, gjorde jag ett felaktigt klädval. Tydligen försvann värmen samtidigt som solen gick ned, för en shorta och jeans var inte tillräckligt för att behålla värmen under kvällen. Men vad gör väl det, det är endå dagens varmaste stunder som kommer minnas bäst.

Två små ballerinor och en liten kille, överlycklig av att bära sina systrars steppskor

   

            

           
Blandade bilder från helgen

Bild från förra årets kräftskiva

Efter kräftskivan här hemma ska jag sätta mig på bussen och fara in till Manhattan. Vi hade tänkt testa Manhattans nattliv, eller så gott det går som underårig i alla fall. Därefter blir det av dra hem till Carros place på Long Island. Morgondagen ska tydligen bjuda på vackert väder, så varför inte uppleva det vid havet?

Här är lillen så trött att ha somnat ståendes

 För exakt en månads sedan vinkade jag av familjen på Arlanda och satte kurs mot USA. Imorgon är det exakt fyra veckor sedan jag mötte min nya värdfamilj. En månad, fyra veckor, har gått så otroligt fort. Inte för att jag inte saknat er där hemma, för det det gör jag varje dag, men här händer det så mycket nytt hela tiden så jag knappt hinner känna efter ordentligt. Jag har hunnit se New York skyline ett antal gånger. Jag har sett Empire State buildin, the Statue of Liberty, Madison Square Garden och Central Park. Jag har besökt Macy's, Victoria's secret, Forever 21, American Eagle Outfitters, Sephora och alla andra affärer ni inte ens kan tänka er. Såsom ett Toys r us med ett pariserhjul i affären. Jag har ätit på äkta americansk hamburgeri, vilket förövrigt inte är min grejj, jag har smaskat på cupcakes och brownies, m&m's och skittles. Och icke att förglömma, Starbucks kaffe. Och sist men inte minst har jag lärt känna en annan familj och kommit några små barn väldigt nära. Vi har umgåtts varje dag i fyra veckor, och redan skapat massa roligt minnen. Dessutom har jag träffat många nya au pair vänner, från hela världen. Men trots allt nytt jag får vara med om, trots allt nytt jag ständigt lär mig, och trots att jag trivs, så lever jag fortfarande i en bubbla. Jag är trots allt ny i ett megastort land, och det tar tid att uppleva allt och det tar tid innan mn kan känna sig riktigt hemma och säker. Det känns som att ett år inte räcker till för att ens utforka området här runt omkring mig.

Tillökning i garderoben

 Det gick inte att ta miste på att de var två små killar som lekte idag under playdaten. Bilar var nämligen det enda som dög åt de två. Även om min lillkille är riktigt inne på flygplan, så kommer bilar på en klar andra plats. Hans playdate älskar också allt som har med bilar att göra. Till och med soppbilen är en stor favorit. Men sen heter han ju Cooper också. Är man döpt efter en bil säger det väll sig självt att intresset måste finnas där.

 Efter lunchen skulle lillkillen få sova. Men det höll inte riktigt han med om. Tillsist tog jag honom med ut på en promenad. Motion á la småbarnsförälder skulle jag vilja kalla det när man är ute och promenerar med barnvagnen. Tillsist hamnade vi i alla fall på biblioteket där vi fixade nya lånekort samt lånade hem en hel drös med böcker och filmer. Det mesta handlar såklart om pott-träning.

 Fick även en fin komplimang i förbifarten på bibloteket. Biblotikarien frågade om jag kom från England. Tack tänkte jag men nej tack. Britisk engelska är nog det finaste jag vet, charmigt till tusen trots en hög dos av överklassdrag.

 

 Idag kom dagen vi alla väntat på nämligen första skoldagen för tvillingtjejerna. Dessvärre mådde den ena tjejen dåligt och fick stanna i sängen, ett tag i alla fall. För sedan kom hon uppspringandes med full fart för inte ville hon stanna hemma inte. Det hela slutade med att även hon hamnade i skolan. Det gick helt enkelt inte att hålla henne därifrån. Inte mig emot, jag fick en lugn och skön dag med lillkillen. Han fick ioförsig också börja skola idag, nämligen i sin alldeles egna pott-skola. Kanske inte den roligaste skolan som finns här i världen, varken för honom eller för mig, men dock så nödvändig.

 Tvärr lyckades jag inte ta någon bild på spektaklet. Och då menar jag menar givetvis spektaklet med de små tjejerna med sina stora ryggsäckar som ivrigt knallade iväg till sin första skoldag. För en liten nakenfis springandes på bakgården är inte så mycket att hänga i gran, som man brukar säga.

 Tidigt morgon steg jag upp, trots sen läggdags dagen innan, för att sätta mig på bussen in till Manhattan. Bussen var som alltid en kvart försenad. Men likväl måste jag så där i tid, för vem vet, någon gång kanske den går som den ska. Men som sagt, är ej kommen ännu. Väl inne i storstadsmetropolen mötte jag upp min vän Carolina. Vi begav oss till mötesplatsen för alla au pairer. Om jag inte redan nämnt det så pågick nämligen en scavanger hunt för alla au pairer inne på Manhattan idag. Hunten visade sig dock kräva mer engagemang än vad vi besatt vid den tidpunkten så vi tog till flykt. Köpte kaffe och bagel på Starbucks och entrade Central Park tillsammans med Jessica och Sophie, två andra au pairer. Central Park är numera mitt favoritställe. Trots att den megastora parken var fylld av folk var det en gemytlig stämning. Jag besitter inte ens ord för att bekriva atmosfären, den måste upplevas!




                                        Central Park is the place to be


                                             Carro, Jag och Jessica



                                               Jessica och Sophie


                  Carro fick tid att njuta av både väder, omgivning och gott kaffe


                                Jag framför baseballplanerna i Central Park


                                         Baseball i Central Park



                                                    Brofilofofering x2


                  
                                                        Sushi för två

 Hemkommen från ett galet stort märkesoutlet. Man skulle kunna säga att Jersey Gardens ligger välplacerat intill Newark Airport och därför ser man många flyresenärer som proppar sina resväskor fulla lagom till hemfärd. Eftersom att jag har ett helt år på mig kände jag inte samma behov att shoppa loss. Lämnade stället med ynka två påsar. Ironiskt nog kom den ena från HM. Jag ställer mig fortfarnde frågan vad HM gjorde på ett märkes outlet i USA. Har de kanske missat att HM redan är en lågpriskedja!?

 

Blus från HM                                           Mitt nya armband, och mitt rum!!

Nu ska jag sätta mig i beetlen och köra iväg till ett au pair-möte. Regnar ute, så jag kan dessvärre inte köra nercabbat.. Imorgon bär det av till the city där jag ska möta upp bästa Carolina. Carolina som förövrigt är min äldsta barndomsvän.

 Titeln går kanske bara allmäneten förbi. Men för den som känner mig väl, eller kan sin Coldplay, lyser titeln lika stark och klart som en stjärna. Och precis som en stjärna i skyn kan mina värdbarn skina starkt, ibland. För efter en jobbig och kladdig dag, vi bakade chokladbollar och lekte i lekparken, kan man behöva något uppmuntrande. Som tidigare nämt har jag haft det lite jobbigt med den ena tvillingtjejen. Hon har skrikit efter sin mamma allt för ofta så att säga. Men efter middagen, och efter att jag blivit nedstänkt av babymat så sade den lilla tjejen: I DO LIKE YOU ANNA men en välmenande röst. Helt sporadisk och helt underbart. Det var bara att tack och ta emot. Därefter i soffan kröp hon upp i min famn och lade sig. Om inte annat så sken i alla fall jag upp likt en stjärna i skyn.

 Många har frågat mig, eller kanske först och främst min mor, hur vädret är här borta. Solen skiner för det mesta, dock gömd bakom tunna moln. Det viktigaste är att värmen finns här, precis som under de riktiga sommardagarna. För sommaren lever faktiskt fortfarnade här på andra sidan Atlanten. Hösten ligger kanske snart runt knuten, den brukar ju vilja smyga sig fram då skolan börjar. Med tanke på att skolan börjar nästa vecka så är det nog snart dags. Men jag är inte ledsen för det. Finns det något mysigare en hösten. Skolan börjar och jag och lillkillen kommer få ensamma dagar tillsammans. Helger kommer spenderas i mäktiga nyc. Promenerandes i Central park, men Starbucks kaffe i handen. Åhh, behöver jag säga att jag längtar. 

 Sedan finns det ju ytterligare en anledning för mig att längta till hösten. Min alldelles egna och älskade syster kommer nämligen på besök hit. I oktober landar planet som ska  föra oss samman. Det finns igen bättre person att få uppleva hösten i the city med.

 

 En extra vilodag tackar man väll aldrig nej till. Labour day eller Labor day firas den första måndagen i September och dagen till ära ska alla arbetsmän, och kvinnor för den delen, vara lediga. Enklare sagt en gjort i dessa dagar, men de flesta kan åtminstonde njuta av en dag ledigt. Så mycket till firande har jag inte varit med om idag dock. Snarare verkar alla lediga människor ägna sig åt antingen jobba och städa hemma, åka iväg och shoppa eftersom Labour day bjuder på ordentlig rea. Eller så hinner man med bägge två, precis som min värdfamilj. Dessutom skulle vi hinna med en knytis här i parken. Slow food samfundet ordnade knytis här  för att få folk att börja laga ordentlig mat. Alla deltagande skulle ta med sig något hemlagad i matväg. Tyvärr mådde inte alla så bra här i familjen, så vi fick stanna hemma.

 Knytis i parken, BBQ, St. Sebastian's Fair , Farmers market. Endast Gud vet vad som kommer härnäst. Men det som står klart är att amerikanarna verkar måna om att träffa sina vänner och anordna roliga fester. En hypotes säger att det kanske är för att det är vanligt att ha sin släkt boendes långt ifrån en här i landet med långa avstånd. I Sverige träffar man släkten mycket oftare, och vänner bara någongång då och då. (Jag ber så hemskt mycket om ursäkt om jag dra alla över en kant.) Men när släkten inte alltid finns där krävs det istället att man träffar sina vänner. Det tycker i alla fall jag verkar troligt.

Bild från St. Sebastian's Fair

Ni har sett det förut, och ni kommer få se det igen - Times Square by night

 

 Bakom den lilla söta fasaden finns en liten rackare må jag säga. Den söta lilla valpen har en benägenhet att vilja rymma iväg då och då. Men det gör inget, jag älskar henne ändå. Så söt, och så full av liv som bara en liten valp kan vara.

 Sitter förtillfället och kollar på tv. Värdföräldrarna är iväg på middag och jag har för länge sedan nattat de tre små liven, valpen ej inräknad. Tidigare under dagen lunchade jag med en annan svensk au pair i området. Imorgon kanske det blir NYC igen, brooklyn bridge väntar..

 Tänk om alla dagar kunde vara som denna, då skulle jag trivas som fisken i vattnet. Barnen lyssnade på mig, vilket resulterade i att de fick göra roliga saker. Vädret var underbart, stålande sol och behaglig temperatur. Och så kom vi iväg till en stor och härlig park, kallad Edgemont Park. Med stora gräsytor, många parkbänkar, många ankor simmandes i vattnet och en stor lekplats för barnen. Det enda som inte gick som det skulle idag var att Lotta-filmen inte fungerade. Den kunde tydligen inte spelas utanför Europa. Attans också, jag som hade längtat efter få se den. Dumbo fungerade dock bra som substitut.

 En dag som denna behövdes verkligen. Gårdagen var nästintill hemsk. Tjejerna lyssnade inte på mig, de fick time out efter time out vilket inte ens hjälpte. Det kändes hemskt och det fick mig att fundera på vad jag egentligen gör här. Men självklart vet jag att de bara testar mig. Men att låta tuff och självsäker mot barnen när de testar en, när man innerst inne bara vill gråta är faktiskt inte alltid så lätt. Att dessutom tala ett främmande språk gör ju inte det hela enklare. 

 Men som sagt, idag var barnen otroligt snälla och de gör mig glad. Jag var någorlunda flitig med kameran idag så jag tänkte bjuda på lite bilder. Med lite menar jag också lite, tyvärr. Borde bli bättre på det där med bilder. För bilder säger ju trots allt med än tusen ord.


  
                        Dagen började enligt schemat med arts and crafts

 
                    Sedan picknick, fågelskådning och tillsist lek i parken