SNEAK PEEK

   
  
  

Jag bjuder på en sneak peek av mitt nystädade rum!


THANKSGIVING & BLACK FRIDAY

Stor helgdag här i USA och jag har varit ledigt enda från i torsdags fram tills på söndag. Synd bara att Hanna och jag nästan slösade bort en helledig fredag genom att sova, men det behövdes..

THANKSGIVING: Sydamerikansk soulmat i Harlem, och sedan ett besök i Hoboken. I Hoboken lekte barnen i lekparken intill Hudson river med utsikt över hela Manhattan. Min värdmamma tog några bilder, så jag hoppas kunna få dela med mig av det till er. På kvällen drog Tjötarn och jag iväg på fest. Amerikansk hemmafest med nytt och "gammalt" folk. Beer pong och ett tip game. Tjötarns träningsvärk dagen efter skyllde hon på beer pong. Nja, vet inte riktigt om jag håller med om det.

BLACK FRIDAY: Amerikas stora readag. Redan kl 5 på morgonen var det bestämmt att Tjötarn och jag skulle infinna oss på mallet. Att festa kvällen innan gjorde det inte enklare att ta sig upp i alla fall, eller jag som chaufför var ju hygglig endå. Tröttheten slog dock till och på mallet orkade vi inte trängas med resten av amerikas befolkning. Hemma igen sov vi ifatt nattens missade timmar, vilket börjat bli till en ovana. På kvällen blev det dags för New Moon. Vi var nog de sista som såg den filmen känns det som, eller egentligen inte. Eftersom filmen är beroendeframkallande så vill man ju gärna se den igen och igen. vilket resulterar i ett stort publikhav gång på gång.

SATURDAY: Tjötarn och jag tog oss iväg till Paramus, ett mega stort mall. Några köp blev det och Hanna kom hem med kanske världens finaste jacka. Vara bra sugen själv, men vi kan ju inte ha två likadana jackor heller. Efter mallet mötte vi up Sofia och hennes andra svenska vän. Svenskar som vi är hamnade vi på IKEA. Doft ljus och food market var de stora attraktionerna såklart. Pepparkakor, cider, glögg, juleskum, sill och lax, julen har för länge sedan letat sig dit. Tacos oh fruktsallad avnjöts sedan hemma hos Sofia innan det var dags för hemfärd.


TJOETARN - TJOETARN - TJOETARN

 Nackdelen med att heta något så kort och enkelt som Anna är att det inte finns något behov av ett smeknamn. Smeknamn som Annsan, Annis, Annapanna och Annabanan har ju mer fungerat som förlägningar och inte riktigt fyllt ett smeknamns syfte. Så hade jag ju en period då jag blev kallad dalmas också vilket icke är att förglömma. Bara för att jag hade lite svårt för att säga toa på ett korrekt dialektalt sett. Min käre vän Hanna har lite samma problem. Inte samma dialektala problem, eller det också ioförsig, utan mer när det gäller smeknamn. Men från och med nu har jag kommit med en lösning. Tjötarn ska hon kallas, om jag nu kommer ihåg det imorgon. För att ni ska slippa leta fram närmsta ordbok kan jag lika gärna förklara ordet här och nu. Tjöta är nämligen göteborgsslang för att småprata. Ett ord som bekräftar regeln, sydsvänskan låter och kommer alltid att låta grov.


Tjötarn her self


I PASSED THE TEST!!



 Resan har varit lång men inte värst vidare plågosam, inte rent studiemässigt i varje fall. Det blev tredje gången gillt som gällde. Första gången jag skulle ta mig iväg var det helpunka på bilen. Andra gången kom jag i alla fall iväg. Men väl där saknade jag de rätta papperna, vilket det inte går att säga mer om än en djup suck. På det tredje försöket nådde jag faktiskt hela vägen fram. Att klara själva testet var en bagatell i sig. Frågor i stil med: hur många hörn en stoppskyllt har, samtidigt som man får se en bild av den åttahörniga skylten, kan ju inte vara annat än lätt. Men själva proceduren att ta sig dit var minst sagt komplicerad. Ett par timmars köande utan att det ens fanns tillräckligt mycket folk för att bilda en kö av, är en historia i sig. Själva identifieringen hade fungerat så mycket smidigare om amerikanarna bara skulle ha haft personnr som oss i Svergie. Ett numer och ett tangentklick senare så har man alla uppgifter man behöver. Fast det kan ju tyckas vara lite skrämmande också.

MY SISTER'S KEEPER

 Ibland är det faktiskt inte mitt fel att ett dagligt inlägg uteblir, men jag kan säga förlåt till dig mamma i alla fall. Blogg.se bestämmer sig ibland för att lägga ned inloggningen på grund av driftunderhåll. Ni i Svergie märker det antagligen inte eftersom att det vanligtvis sker under er nattsömn. Men för mig innebär det att min bästa bloggtid störs. Inte har jag tid att vara vaken och vänta heller, eftersom jag är så himla beroende av sömn.
 Istället för att blogga idag så kurrade Hanna och jag oss ned i soffan. Filmen vi såg var så himla sorlig men också så himla fin. Den ena syster var svårt drabbad av leukemi och den andra var ett såkallat donator barn. Genetiskt designad för att kunna donera till sin egen syster. Etik och moral, undanträngda känslor och kärlek. Filmen var sorglig från början till slut men också mycket intressant rent moraliskt.



Sedär, nu var klockan tillräckligt mycket för att blogga i alla fall. Och jag som sa att jag skulle till säng. Fy skäms.

SISTER, WAIT FOR ME SISTER

 En av de gulligaste sakerna som finns är ett lillgammalt barn. Ibland kan det till och med räcka med att ett barn utbrister någon mening då och då med ord direkt tagna från en vuxens vokabulär för att mn ska dra på smilebanden. Eller varför inte en liten fyraårig flicka som under sin balettlektion ständigt trippar mellan balettstången och sin sjuka tvillingsyster, som halvsovandes sitter på en stol och kollar på. Allt bara för att klappa om henne och säga att det kommer gå bra.


Syskon håller ihop och hjälper varandra i alla lägen


YOU ONLY LIVE ONCE

  Jag har hittat en fungerande mirakelkur för en ordentlig förkyllning. Förkyllningen som aldrig ville ge med sig fick nämligen tillsist anse sig besegrad efter ett dygn av liv och rörelse. Avsedsmiddag på the cheesecake factory som förmodlingen resulterade i matförgiftning. Inte för min del, tack och lov, en näsa rödare än Rudolfs tyckte jag var ett tillräckligt straff för mig. Den utåtstående kroppsdelen lyste nästan ikapp med de röda plastmuggarna på den amerikanska hemmafesten vi hamnade på. Inte imponerade jag bättre med mitt biljarspel heller som snarare var under all kritik. Resten lämnar vi där.
 Somnade hemma hos Hanna gjorde vi, en timme innan utsatt uppgång. "Utvilade" och fit for fight packades vi fulla av Hannahs alla väskor. In till Manhattan och Pennstation begav vi oss för ett jobbigt avsked. Men som sagt "This is not the end, it's the start of something new". Hemma igen var det dags för lite bus och lek med barnen. De var roligare och mer underbara än någonsin. Deras nypåhittade lek gick ut på att agera hundvalpar. Jag fick stå och kasta hundleksaker i evigheter för att de tre små valparna + den "riktiga hunden" skulle kunna leka apport. När föräldrarna tillsist kom hem kom de hem till ett party som heter duga. Tjejerna hade dukat bordet fullt av alla tänkbara leksaker som upplivade stämmingen. Deras råd till oss gäster kring bordet var:  "Behave your self"som framfördes tillsammans med ett tillsättavisande finger. Men mitt i allt spektakel var jag tvungen att smita iväg.. Joshua Radin väntade!!

JOSHUA RADIN: "SO I WROTE A SONG ABOUT IT"

 Jag höll på att hamna vilse och stappla förbi mitt eget öde. Ödet hade ju kallat mig till en Joshua Radin konsert, vilket jag redan skrivit om för länge sedan. Men när min konsertpartner hastig flög hem till Sverige började det se mörkt ut. Så kom Hanna som ljuset i tunneln och rädda mig mitt i sista sekunden. In i konserthallen kom vi, om något trötta efter helgens bravader. Förband ett lockade fram intresset från vår sida. Förband nummer två verkande dock mest fungera som vaggvisor för två trötta tjejer, en timmes sömn natten innan satte kanske sina spår. Popcorn blev vår räddning. Så där satt vi som två underåriga och snaskade popcorn medan resten av publiken pimpla drinkar. När väl Joshua entrade scenen var tröttheten som bortblåst. Det visade sig att han rockat upp sig ordentligt sedan jag hörde honom sist. Han fick till och med den sittande publiken att ställa sig upp och rocka med. Givetvis spelade han också några av sina lugna favoritet i gammal anda som fick en att förstenas. Bra musik, roliga kommentarer och en stämmning som heter duga. Rysningarna i kroppen kan inte bara ha berott på att det var kallt i lokalen.

 Joshua Radin spelade många osläppta låtar och därför väljer jag att inte lägga upp dem här. Men jag vill endå uppmanna er att leta er in på youtube, de har allt. "Joshua Radin - Starting over" är ev an de nya låtarna som man bara inte kan gå miste om.

DO IT AGAIN

 Ibland kan jag ha svårt att förstå varför barn finner det så underhållande att förstöra saker. Till exempel ägnade jag mycket tid den gånga veckan åt att rita prinsesslott på tjejernas blackboard.  Sekunden senare fick slottet möta sitt öde då de suddade bort allt genom ett snabbt svep med handduken. Allt för att få säga: "Ohhh, she ruined it" med ett ledsent ansikte och därefter: "Do it again".
 Lillkillen och jag hittade också en passande aktivitet häromdagen. Jag får öva min arkitekturkonst genom att bygga torn efter torn av stora pappersblock. Och lillen får äran att agera tornado och riva allt i sin väg. Ganska spännande och underhållande för oss båda två.


COLDSTONE

 Hannah, the one from Germany, is leaving us on saturday. She's the second of us who has to go. Well, the first one is only about 20 mins by car away, which is barely nothing. But Hannah didn't had the same luck. Or i might should say that she's the lucky one. Since Hannah's so looking forward to the bear in her yard, right Hannah? ;)
 Yesterday, at Eclectic, the swedish Hanna and me decided to order something more healthy. So we ordered unsweetend decaf green mint tea even though our headaches screamed for something cold, like a milkshake. But after a while Hannah came up with an idea, (COLDSTONE). Since Hannah's leaving soon we had to go with her. So our struggle with the ice-cream milkshake was meaningless. We had ice-cream anyway. Mint ice-cream with chocolate chips, brownie and fudge. Well, watching them while they're making it is better then eating it, for sure.  


NITE NITE

 Jag hade en liten hälsning att framföra från lillen och mig. Ett gulligt klipp som visar på hur kul två trötta och småsjuka individer kan ha. Men eftersom jag inte är hi-tech på det där med film får jag köra på den monotoma varianten kallad skrift.
"Nite nite" "Nite nite" "Nite nite" "Ha ha ha"..  "Nite nite" "Nite nite" "Nite nite" "Ha ha ha"..
 Lite stelt såhär i ordformat kanske, men när man hör lillens gulliga och förkylda skrattstämma live, då smälter man.


LAVENDER

 Min mamma har alltid älskat doften av lavender. Jag själv har dock inte varit likaförtjust. Själva blomman i trädgården har alltid varit fin i sig själv, men doften den skapat har varit outhärdigt tantig. Men med åren har mitt luktsinne utvecklats och nu kan jag inte få nog av doften. Mina nyinköpta doftljus med den oförväntade doften av lavendel är underbara. Strategiskt nog är ljusen placerade intill sängen, och de är inte svårt att somna till en sådan doft kan jag lova. Det enda som slår den känslan, är att vakna upp till samma ljuvliga doft på morgonen igen.



HALLOWEEN IN THE US AND A

 Here's the pics from Halloween, as promised. I would like to say better late then ever!


 



Swedish Hanna with her wings


Hannah the German cowgirl


Nina the German referee


Swedes, please notice that the lack of jackets in October. Even though it's raining!


Happy faces

   
  

  

Hit the pics to make them bigger, as usual!

 

 

 Once again i heard something like: "All the Swedish girls look like supermodels. That's what we've learned. You are the most beautiful girls, well, after the brazilians." Compliment or not, it's still annoying. Why do they all use the same line, it's they same all around the world. And it's not like we haven't heard it before...




"ARE YOU TELLING US THE TRUTH?"

(The headline is for you Hannah. That smart and spontaneous line made my laugh more then ever!) 

 Efter en fullspäckad helg med roligt sällskap har jag nu hunnit varva ned för att svara på era frågor. Att prata engelska med andra au pairer av diverse nationaliteter kan vara ganska underhållande. Missförstånd är vadagsmat, intensiva skrattanfall likaså. Igår hade vi till exempel en disskusion om ett rått ägg som varade upp emot en timme. Jag skonar er från fortsatt förklaring och går rakt på sak istället. Här kommer de ni alla väntat på:


Hanna: jag vill själv åka som au-pair när jag har tagit studenten och din blogg får en verkligen att bli ännu mer peppad. Älskar sättet du skriver på. Blir bloglovin direkt! :)

 Tack så mycket, det var himla snällt sagt. Jag vet själv hur jag satt och inspirationsläste en massa au pair bloggar innan jag och åkte iväg. Så därför kändes det så självklart att starta en blogg när jag själv åkte iväg. Hoppas att du kommer iväg efter studenten, för det är verkligen en upplevelse. Om du har några frågor senare så vet du vart du kan vända dig!


 

Sofie: Läser din blogg varje dag och vill hålla din "spirit" uppe så att du vill fortsätta skriva. Är själv au pair i NY och ja min kommentar efter att ha försökt lägga en 5 åring och en 6 åring är att ibland är det här det värsta jobbet i världen... Haha
Kram

 Tack så mycket. Självklart vet jag vad du menar, det är inte en dans på rosor alla gånger :) Men förhoppningsvis överväger det bra sakerna! Hoppas att du trivs och har det bra :)



Sandra: jag är en av de här tråkiga personerna som läser din blogg men aldrig kommenterar så jag tänkte att nån gång borde bli den första. Har iaf nån fråga, vad tycker du är det viktigaste man ska kolla på när man väljer familj? Vad gick du på (förutom magkänslan)?. Jag menar, du hade väl några önskemål? Har även funderat på en annan grej med au pair, vad tycker du är det värsta med det livet? nämn gärna något annat än det återkommande svaret hemlängtan. bra blogg förresten!
kram

 Bra frågor. Ska jag vara ärlig så hade jag ett önskemål om att komma till Kaliforninen när jag först sökte. Jag var väll som de flesta andra lockade av att komma till värmen och havet. Men sedan förstod jag nog att de handlar om så mycket mer. Det först och främst viktigaste är ju att man försöker hitta en familj som man tror sig kunna passa ihop med. Det är ju den viktigaste förutsättningen för att man ska kunna både jobba och trivas. Men dock är det väldigt svårt att få det klart för sig efter bara ett telefonsamtal. Jag hade dock tur, och kom till en underbar familj! Förutom familjen tyckte jag att det var viktigt att komma till ett ställe där jag visste att det fanns andra au pairer och saker att göra. I förorter till storstäder till exempel, finns det ofta gått om au pairer. Och man måste faktiskt ha andra saker att göra på sin fritid, annars kommer man orka med allt.
 Sedan måste jag erkänna att jag inte drabbats av någon mastodont hemlängtan, åtminstonde inte än. Men det jobbigaste är naturligtvis att vara långt hemmifrån. Att leva i en helt annan familj är inte helt lätt alla gånger. Även om man trivs och har det bra så är det inte samma sak som att vara hemma. Jag kan inte vara lika avslappnad och spontan som jag tidigare varit, vilket säkerligen är förståligt. Dessutom bor man på sin arbetsplats, och man har vissa förväntningar att leva upp till. Men det har naturligtvis både sina för och nackdelar.

Bella: Hej! :)
Först vill jag bara säga att du skriver jätte bra! och så har jag några frågor. Åkte du med STS? hade du några önskemål som du skrev i ansökan? har dom några speciella krav man måste uppfylla för att få åka som aupair?

väldigt tacksam för svar!:)

 Tack så mycket! Jag åkte med EF, culturalcare, och har därför inga erfarenheter från STS. Men i det stora hela fungerar väll organisationerna likadant. Kraven är till exempel att man ska ha gått ut gymnasiet, eller motsvarande utbildning och ha åtminstonde godkända betyg i engelska. Man ska vara under 26 och dessutom besitta minst 200 timmar av barnerfarenhet. Man ska vara prickfri i polisregistret och ha körkort. Jag tror att de är de enda kraven som ställs för att man ska kunna bli antagen till en organistation, såsom STS eller Culturalcare. Men för att vara säker hänvisar jag dig till organisationernas hemsidor, där finns det mycket läsvärd fakta.
 De önskemål jag hade från början var som jag tidigare nämnt at få komma till Kalifornien, vilket jag senare tog bort. Att ha önskemål gör hela processen så mycket mer komplicerad, så man får räkna med att det tar längre tid.


Lina: ja herre gud, här läser jag varje dag! också skriver jag inget. ledsen för det. så kan du hjälpa mig med en sak: va btyder "arts and craft"? /Lina

 
Haha, du är inte den enda, men tack så mycket :) Begreppet "Arts and Crafts" är något som används ganska mycket här i USA. Egentligen översätts det nog till rita och måla på svenska. Arts and crafts är alltså namnet på  aktiviteten där man målar/pysslar/knepar & knåpar eller på annat sätt gör något kreativit.


Jonatan: Ledsen att jag inte kommenterar! Jag nöjer mig med att bara läsa o alla dina inlägg hittils har varit bra så jag tycker inte du ska ändra nåt! Jag tror att alla som läser din blogg uppskattar den mycket, så fortsätt skriv bara :) Förstår om det kan vara svårt att skriva utan att få respons, men ta den här kommentaren som en respons på alla dina inlägg ;D Hoppas du har det bra ;) Här snöade det i förrgår! //Jonte

Åh, tack så mycket Jonte! Måste bara få säga att jag inte är avundsjuk på snön. Jag tycker snarare om att vandra omkring i det mysiga höstvädret, ibland i tunna kläder dessutom! Men jag får ju hoppas att du överlever vintern i alla fall ;) Take care


HAPPY FACE

Vaknade nyligen upp hos Hanna, efter en spontan sleepover, med ett stort leende på läpparna. En inloggning på bloggen senare, har leendet förstärkts ytterliggare. Mitt inlägg igår, som jag bävade för att skriva, resulterade faktiskt glädjande nog i några kommentarer. För att ge alla en chans att hinna fråga tänkte jag vänta med att ge svar på tal. Ska njuta av en ledig helg med bra vänner först!

ALWAYS LOOK ON THE BRIGHT SIDE OF LIFE

 Fick en pik på att förra inlägget var lite väl kort och lamt. Som motargument nämde jag att jag bara följer kommentarernas mönster. Även om jag kanske skriver för mig egen del så är det ganska tråkigt att veta att så pass många läser den, utan att lämna ett avtryck. Så nu blir det lite upp till bevis. Lämna en kommentar, eller ställ en fråga, eller lämna en synpunkt på vad ni vill läsa om så ska jag se till att svara på dem. Medan ni funderar ut någon klurig fråga att ställa mig så ska jag iväg till Hanna. Planerna har varit att laga svensk mat och bara sitta hemma och mysa. Kanske att planerna redan ändrats, vi får se!


INSIDERGUIDE

 För alla dem som vill veta hur man ska göra sin blogg poppis. Eller för dem som helt enkelt vill få sig ett gott skratt. För de 11 budorden för att bli en succébloggare är milt sagt underhållande. Åtminstonde till en början, sedan blir det kanske förmycket av det goda.

THE GIRL WITH THE DRAGON TATTOO

 Sverige finns med på världskartan, även om inte alla upptäckt det ännu. Exempelvis förknippar många Sverige med Schweiz. Schweiz är ju förvisso ett rikt land, känt för choklad och klockor. Men Sverige är ett så mycket större land, sett geografiskt i alla fall. Så jag blir lite ledsen de gånger folk står som frågetecken efter att ha hört uttalat namnet Sverige. Men till de lite mer intellektuella kommentarerna jag fått höra om Sverige hör: "Oh, I love H&M". Annars är Sverige också känt för IKEA, VOLVO, ABSOLUT och SAAB. Förutom alla märken, är Sverige också känt för sin allmänna hälsovård.

 Men det är inte nog med det. När jag idag bläddrade igenom nya numret av tidnigen Vanity Fair fick jag upp ögonen för en artikel som andades svensk författarkonst. Redan på omslaget avslöjades det vad det skulle komma att handla om: "THE MYSTERY AND CULT OF THE GIRL WITH THE DRAGON TATTOO". The Girl with the Dragon Tattoo är i Sverige även känd som "Män som hatar kvinnor". Artikeln tog upp Sverige mörka sidor, såsom extrema politiska åsikter, främlingsfientligenhet och våld. Allt för att kunna fördjupa sig i misstankar kring författaren, Stieg Larssons, död. Jag som inte läste hans böcker medan jag befann mig i Sverige har nu börjat förstå vad det hela handlar om. Dessutom fick jag en till punkt till listan över vad Svergie är känt för genom att läsa artikeln. I Tyskland finns det bland annat en litterär gengre som heter "Schwedenkrimini" eller "Swedish crime writing". Dit tillhör Stieg Larssons trioligi vilken även Henning Mankells "Wallander" gör. 

  


AUTUMN/FALL

 Istället för att krypa ned i sängen och tycka synd om mig själv har jag valt att trotsa min lilla sjukdom. Eftersom jag helst motstår medicin så gick jag endast med på att äta gummy vitamines när min värdmamma gick igenom medicinskåpet med mig. Dessutom gick jag och Hanna ut på en motionsrunda igår, vilket jag fått höra att man inte ska göra när man har ont i halsen. Men det gick ju helt enkelt inte att motstå i det vackra vädret. Vi vandrade omkring i en sådan där typisk amerikansk park. Stora gräsområden med planer för soccer, football och baseball. Och så den stora obligatoriska läktaren av sten. Som har sitt/stå ytor som är det dubbla mot vad jag annars sett. Sedan fanns det såklart lekplatser för barn, rastgård för hundar och långa, slingriga promenadstigar.
 
 Vädret fortsatte att glädja oss även idag. En t-shirt räckte för den som var ute i solen. Barnen och jag sprang omkring i parken och lekte flygplan och så kastade vi oss i löv och hade oss. Picnic på en bänk framför vattendammen, medan vi spanade på änder, var också mysigt. Om jag tidigare sagt att jag ogillar hösten så ber jag om att få ta tillbaka det nu. Så länge vädret är så här varmt och löven är så här vackra så har jag inget att klaga på.

DONKEN

 Igår var jag på Mc Donalds för första gången sedan jag kom hit. Det vill säga första gången på nästan 3 månader. Eller egentligen är det nog ännu längre sedan jag befann mig där, eftersom donken aldrig varit mitt favorit ställe. Hamburgare är inte så mycket för mig, vegetarian som jag är, dricka gillar jag inte och jag äter helst inte strips heller. När folk hör det tänker dom oftast vilket tråkigt häslofreak jag måste vara. Men faktum är att jag aldrig kan få nog av godis, så min diet är inte särskillt mycket nyttigare än någon annans. Men hemma i Sverige är Mc Donalds en ganska okej snabbmatkedja. Man dör inte precis av att svänga av motorvägen med riktning mot det stora gula m:et. Inredningen på Mc Donalds kan ofta vara ganska modern, och det är förhållande vis rent med tanke på att det faktiskt är en snabbmatskedja. Det finns alltid flera alternativ att välja bland, även för en vegetarian. Med risk för att dra alla Mc över en kam vill jag säga att de inte riktigt håller samma standard här. Varken utseende mässigt eller i matväg. När jag tillexempel frågade efter något vegetariskt fick jag en konstig blick riktad mot mig. Det visade sig tillsist att de val hade att välja bland var några olika dressingar till en till en annars helt ordinär grönsallad. Och eftersom jag inte äter dressing till min sallad hade jag inget val att göra.

A STUPID BET

 I had a break yesterday for to reasons. First i was sick and for the second, i promised a german friend that my next post would be in english. I mean, it's not fun for me to read her blog when it's in german, and it's probably a hell for her to read swedish. So we made a bet the other day. And as the reliable girl i'm, and kept my promise. Hope u enjoyed it Nina!

 Since there was no school today, we packed the Landrover with both kids and grandparents. Our final destination was American Girl in nyc, a paradise for dolls. The girl's dollies needed to get their hair done. There was a 2 hours long line to the doll hairsalon. I would probably have been the same thing if we had tried the doll hospital. So the girls got a new pyjamas for their dollies instead. And it's now up to my hostmum and i to fix their dollies hair. You don't need to be a pro to do that, i hope.

MATTHEW PERRYMAN JONES AND SHAWN COLVIN

 Igår kväll tog min värdmamma iväg mig på på en koncert. Inte en sådan koncert med hög musik och hopp och skrik. Utan en lugn och trevlig stillasittande koncert med akustisk musik. Här kommer ett smakprov på vad kvällen bjöd på. Eftersom klippen är från youtube kanske de inte är av bästa kvalité. Så jag ber er att ha överseende med det.



 


SWEDES

 Nu är det slut på den svenska friden. Det svenska språket har nämligen används flitigt den senaste veckan eftersom jag har varit omringad av svenskar. Till att börja med var syster min här. Och inte var hon den enda svenskan som uttnytjade höstlovet till att åka till New York inte. Inne på Manhattans gator kunde  man höra svenska lite var stans. Och självklart rycker jag till varje gång jag hör ett svenskt ord härborta, för det hör inte annars till vanligheterna. Dessutom har den svenska sidan av mina värdföräldrars släkt tillbringat en långhelg här. Det har naturligtvis också ökat på sverigekänslan. Men som sagt, du är det slut på det. Snart kommer den andra sidan av släkten hit, så då kommer det hela återgå till att kännas amerikanskt.

ROAD TO NOWHERE

 Att styra sig fram på de amerikanska vägarna är ingen barnlek. För de första ska man kunna hitta, vilket är mycket svårare än att säga "sju sjösjuka sjömän" i rekordfart. Och eftersom skyltningen inte direkt är i samma skick som hemma, så blir det ännu svårare. Sedan gäller det att hinna placera sig i rätt fil också, där det vanligtvis kan finnas ett femtal att välja bland. Att hinna ta sig ut till avkörningsfilen är ofta rent av omöjligt då skylten som talar om var vägen bär ofta syns först när det är försent. Att vägskicket dessutom ofta är katastrofdåligt gör att man får ytterliggare ett moment att tänka på. Men oftast är det inte värre än att man får beräkna en längre resetid en vad gpsen vanligtvis förutspår. För det kan trots allt faktiskt bli en ganska komisk upplevelse att hamna på villovägar. Framförallt när en viss Hanna sitter framför ratten och utbrister gång på gång: "ANNA, vad händer nu? Vart är vi på väg? Men hit vill ju inte vi åka" eller något i den stilen. "Jaja, det blir väll en U-turn again".



 Förövrigt kan jag nämna att gårdagen blev lyckad. Jag ska dock be att få återkomma tills det att jag fått ta del av lite bilder. Tänkte att det kanske blir lite roligare så.

RSS 2.0