-

 Att styra sig fram på de amerikanska vägarna är ingen barnlek. För de första ska man kunna hitta, vilket är mycket svårare än att säga "sju sjösjuka sjömän" i rekordfart. Och eftersom skyltningen inte direkt är i samma skick som hemma, så blir det ännu svårare. Sedan gäller det att hinna placera sig i rätt fil också, där det vanligtvis kan finnas ett femtal att välja bland. Att hinna ta sig ut till avkörningsfilen är ofta rent av omöjligt då skylten som talar om var vägen bär ofta syns först när det är försent. Att vägskicket dessutom ofta är katastrofdåligt gör att man får ytterliggare ett moment att tänka på. Men oftast är det inte värre än att man får beräkna en längre resetid en vad gpsen vanligtvis förutspår. För det kan trots allt faktiskt bli en ganska komisk upplevelse att hamna på villovägar. Framförallt när en viss Hanna sitter framför ratten och utbrister gång på gång: "ANNA, vad händer nu? Vart är vi på väg? Men hit vill ju inte vi åka" eller något i den stilen. "Jaja, det blir väll en U-turn again".

---

 Förövrigt kan jag nämna att gårdagen blev lyckad. Jag ska dock be att få återkomma tills det att jag fått ta del av lite bilder. Tänkte att det kanske blir lite roligare så.