BROOKLYN
I Fredags slutade jag vid fem tiden och strax därefter satt jag på bussen på väg in till Manhattan. Mathilda väntade snällt, eller gick och myste snarare, i brooklyn. En ännu oupptäck del av New York från min sida, vilket det blev ändring på i fredags. Fast så han vi ju bara med att se vissa delar av Williamsburg och med tanke på att Brooklyn är mer än dubbelt så stort som Manhattan så finns det mer kvar att se. I vilket fall han vi med att äta supergod japansk mat vilket är en av mina favoriter. Spicy miso soup och en healthy tofu salad valde jag och Mathilda åt något som innehöll kyckling. Sedan ville Mathilda visa mig den riktigt ortodoxt judiska statsdelen som log några block bort. Att de börjat fira sin sabbat märkes. Männen med korkskruvar och stora hattar. Kvinnor med långa svarta klänningar och sjalar. Kändes som att åka tillbaka i tiden, jag hade nämligen inte sett något liknande tidigare. Alla talade hebreiska och till och med skolbussarna var skrivna på det heliga språket. Intressant tyckte vi men nog kände vi oss lite felplacerade.
Nere i Bedford igen gick vi och studerade människorna. I just denna del av Broolkyn bor det mest en massa konst och kulturintresserade unga människor. Alla har sin egna stil. Det kändes lite som att man var ensam om att inte ha hittat en unik stil. Fast så kom vi ju på att de andra såg precis likadana ut, så hur unikt är då det? Och just som vi var som mest uppe i att diskutera en stereotyp över brooklynbor gör vi bort oss. "De där två ser ut som riktiga brooklynbor säger jag och menar två tjejer som är på väg åt vårat håll". "Visst gör dom" säger Mathilda. "Fast vad tråkigt om alla skulle se ut sådär" yttrar hon precis när det passerar oss. Sekunden senare hör vi att de pratar svenska med varandra. Det var väll typiskt. Men det är väl bara ett smakprov av hur mycket man kommer göra bort sig när man är hemma i Svearike igen.
Att vara på Manhattan eller som i detta fall Brooklyn är så himla intressant. Människor från alla världens hörn, främmande språk och inspirerande mat. Jag älskar att spana in i olika matbutiker och saluhallar för att se vad dem har att erbjuda. Så innan vi drog oss tillbaka till Jersey var vi in och köpte Coconut water, en av mina favoriter, samt dry roasted edamame i en asiatägd affär. Torr rostade sojaböner på svenska, nyttig och gott och helt i min stil.
Nere i Bedford igen gick vi och studerade människorna. I just denna del av Broolkyn bor det mest en massa konst och kulturintresserade unga människor. Alla har sin egna stil. Det kändes lite som att man var ensam om att inte ha hittat en unik stil. Fast så kom vi ju på att de andra såg precis likadana ut, så hur unikt är då det? Och just som vi var som mest uppe i att diskutera en stereotyp över brooklynbor gör vi bort oss. "De där två ser ut som riktiga brooklynbor säger jag och menar två tjejer som är på väg åt vårat håll". "Visst gör dom" säger Mathilda. "Fast vad tråkigt om alla skulle se ut sådär" yttrar hon precis när det passerar oss. Sekunden senare hör vi att de pratar svenska med varandra. Det var väll typiskt. Men det är väl bara ett smakprov av hur mycket man kommer göra bort sig när man är hemma i Svearike igen.
Att vara på Manhattan eller som i detta fall Brooklyn är så himla intressant. Människor från alla världens hörn, främmande språk och inspirerande mat. Jag älskar att spana in i olika matbutiker och saluhallar för att se vad dem har att erbjuda. Så innan vi drog oss tillbaka till Jersey var vi in och köpte Coconut water, en av mina favoriter, samt dry roasted edamame i en asiatägd affär. Torr rostade sojaböner på svenska, nyttig och gott och helt i min stil.
Kommentarer
Trackback
