-

 I söndags regnade vårvädret bort. Men inte var jag ledsen för det, jag hade ju ett möte inbokat med en vän från Svergie. Hon hade precis avslutat en några månaders lång resa i centralamerika och befann sig i New York över helgen. Vi hade stämt möte i korsningen mellan 59onde gatan och lexington avenue på eftermiddagen. Själv kände jag att jag hade roligare i att vänta på Manattan än att slösa tid hemma. Därför tog jag mig in till staden med god marginal i tidsväg. På grund av regnet letade jag mig till Barnes & Noble på fifth avenue och satte mig tillrätta med en latte, penna och papper i handen. Väl där tickade tiden iväg och lagom efter att jag avslutat skrivandet av mina tackkort var det sags att bege sig.
 Att möta en vän hemmifrån kändes både overkligt och underbart. Vi pratade länge om gemensamma vänner och det kändes som att de var igår vi satt på år gymnasieskolas korridorsgolv och snackade skit. Tiden sedan dess har gått alldelles för fort, även om vi bägge hunnit med att uppleva mer saker än vad som går att ränka på våra tio fingrar.