-

 En av de saker som slog mig när min familj var här var hur mycket jag mognat under de fyra månader jag varit hemmifrån. När jag var i USA sist, för sidodär exakt 2½ år sedan, lät jag min pappa beställa allt åt mig. Jag vågade knappt öppna munnen för att låta min "knackliga" engelska komma till tals. Även om jag gärna efteråt rättade min pappa och hans misstag, som bara är sådär typiskt mig att göra.
 Nu hade dock mognadsgraden ökat markant och jag kände ett stort ansvar för min familj. Jag ville gärna agera guide och jag kände till och med att jag borde sköta deras beställningar på de restauranger vi besökte. Jag tog åt mig och talade mer än aldrig förr. Ibland var det till och med rent nödvändigt. Mamma som för oräkneligt många år sedan spenderade ett år i London har en brittisk accent som inte går av för hackor. Faktum är att hennes accent är rena grekiskan för amerikanarna. Och det var inte många som ägde en uppslagsbok som de kunde försöka tyda hennes beställningar med. Inte ens en sådan enkel sak som rasberry scones/hallonscones kunde hon beställa. Hennes [rasberry] med samma uttal på a:t som när man börjar rabbla alfabetet var allt annat en likt det amerikanska [räsberry] med det ä:t som bara svenskar i gnällbältet kan våga ge sig på. Trots många upprepningar blev det aldrig långtråkigt. Jag hade snarare aldrig skrattat så mycket tidigare åt min mammas fåniga accent.