-

 Mina vänner härborta vet att jag redan nu har lite ångest över att jag snart ska behöva lämna livet här på andra sidan jorden. Bara en sådan sak som att sitta och äta brunch på uteservering en söndagsförmiddag i april kommer saknas. För att inte tala om barnen. På sista tiden har jag mer och mer börjat känna mig som en storasyster till dem istället för bara någon som ser efter dem. Speciellt efter att man fått kommentarer som att de börjar likna en och att de börjar ta efter ens sätt att vara på. Kanske börjar bli dags att tänka på hur man handlar med andra ord. För om jag minns rätt var jag en riktigt lipunge när jag var liten. Inte för att jag har slutat grimasera än idag, snart 20 år gammal. Och tänker jag efter är det ju precis vad barnen här börjar få till vana, att lipa lite allt för ofta. Hoppas det inte är mitt fel.