-

Rose Hall Resort, Montego Bay 

I Jamaica har solen och värmen lyst upp tillvaron, musiken spritt glädje och maten mättat magar. Vattnet har vait så turkost som den bara kan vara i ett ö landskap, och barnen har varit så lyckliga som man bara kan vara på semester. När man får bada dagen lång, när man får bära coola rosa glasögon, leka med paraplydrinkar och stanna upp alldelles för länge bara för att man vill dansa med sin docka till reggae musik. Själv har jag badat som alldrig tidigare, lekt i vågor och njutit av värmen. Dessvärre blåste det nästintill storm en dag och så regnade det för fullt en annan. Sista dagen bjöd dock på strålande sol vilket lämnade röda märken på min hy. Ett kyrkligt besök han jag, hostmum, grandma och tvillingtjejerna också med. Uppe på höjden mitt bland ingenting egentligen låg en liten ej färdigbyggd liten cementkub utan fönster. Den gråa kuben visade sig vara vår taxicaffis egna kyrka. Väl därinne sköngs det och dasades det för fullt. Ett program på över två timmar var lite mastig för oss som bara tyckte att första anblicken var mycket att smällta. En minnesvärd upplevelse var det minst sagt. Själva taxituren var en skräckis i sig också. Vänstertrafik med en amerikanskplacerad ratt, det vill säga på vänstersida. Taxicaffisen var också den ända kvinnliga i området, men det har ju inte med saken att göra. Avslutningsvis kan jag bara säga att jag uppskattade resan som bara den. Att stiga av flygplanet i ordentlig kyla och snötäckt mark var dock ingen höjdare. Visserligen höjde det julkänslan enormt, och jag fick fira en vit jul i år. När hände de senast liksom? I dagsläget har dock snön redan regnat bort, och det ler jag mest bara åt.

 


Glad tjej vid ankomst



Poser framför Water park


Swimming


I den underliga kyrkan



Hela resesällskapet samlat


Camp fire on the beach - roasting marshmallows