-

Jenny: hej! har precis börjat läsa din blogg och några andra au pairers, eftersom jag tänker åka själv nästa år:) har lite frågor, skulle vara jättesnällt om du ville besvara dem:)
hur är det med andra svenskar där du är? eller är det bara au pairer från andra länder som man lär känna?
umgås man mycket med sina nya kompisar på fritiden? vad gör ni då? brukar ni festa o träffa killar o sånt?;)
brukat man längta hem mycket? eller gör man bara det i början för att sedan vänja sig?

 Vad kul att du hittat till min blogg Jenny. Jag kan säga som så att det är väldigt vanligt att när man precis anlänt till sitt nya hem börjar att leta efter andra svenskar i närheten. Så var även fallet för mig. Och det finns nog nästan alltid någon annan svensk au pair på ett ställe där det finns gott om au pairer. Även om tyskarna är i majoritet. Jag har några gulliga svenska au pairer som jag umgås med, men självklart träffar jag även andra nationaliteter. För en nackdel när man bara är svenskar är att man inte övar sin engelska så mycket. Så att snabbt komma in i ett gäng där det gemensamma språket är engelska är jättenyttigt.
 Eftersom att man bor på sitt jobb kan det vara ganska skönt att ta sig iväg och umgås med folk i sin egen ålder när man inte jobbar. Det gör också att man ofta träffas utanför hemmet och istället fikar, shoppar, går på bio eller liknande. Att spendera pengar brukar inte vara något au pairer är dåliga på om man säger så. Som 19åring kan man även komma in på vissa klubbar, i exempelvis New York City, lagligt. Får man även kontakt med amerikanska vänner så blir man säkerligen medbjuden på hemmafester. Bägge har givetvis sin charm, men vill man passa på och se det amerikanska livet kanske hemmafester är något att rekomendera.
 Själv har jag inte haft någon hemlängtan att tala om utan bara några småanfall som snabbt gett med sig. Jag trivs väldigt bra här där jag är och jag vet att jag en dag kommer at komma hem. Men jag har hört talas om att den jobbigaste perioden ska vara efter tre månader. Jag firar nu 4 månader i staterna utan att ha haft hemlängtan, vilket känns skönt. Men givetvis saknar jag Sverige, dess enkelhet och dess fina människor. Känn er träffade!